Jultider

Julen börjar närma sig, vilket märks ganska tydligt här. Julskyltningen började redan dagen efter Halloween, men nu börjar även fler och fler hus bli upplysta med diverse mer eller mindre vackra kreationer. Snön lyser med sin frånvaro här nere i de lägre delarna av Vancouver vilket jag tycker är skönt, men det är svårt att få någon julstämning kanske.
För att öka på julstämningen så ska jag och Petra på Trans-siberian Orchestras julturné imorgon (fredag). Jag ser verkligen framåt det och tror att det kommer bli riktigt bra. Trans-Siberian Orchestra är ett hopplock av rockmusiker som uppträder med den lokala symfoniorkestern.
Ett smakprov på musiken kan fås från den här videon.


Jag har däremot inte hittat något hus som lever upp till det i videon än.

WET @ SFU
Igår var det WET på campus till det andra universitetet här, nämligen Simon Fraser University. Det ligger i Burnaby som är en av de östra förorterna. Själva campus låg på 340 m höjd vilket innebar att det låg nästan 10cm snö på de öppna ytorna när vi kom dit. Att det även regnade och var nästan nollgradigt gjorde inte upplevelsen bättre. Själv området uppvägde däremot de negativa då det var i en helt ny dimension. Rättare sagt i tre dimensioner. Universitet är en enda stor byggnad som det går att springa i flera plan på och det är trappor, övergångar och undergångar överrallt. Helt omöjligt att hålla koll på var och framförallt vilken våning man var på. Kul var det iallafall.
Idag visade däremot vädret sig från sin bättre sida, 6-7grader och strålande sol. Perfekt väder för att tillbringa en dag i False creek med kartritning.

En månad på andra sidan atlanten

Nu har jag varit här i det stora landet på andra sidan pölen i lite drygt en månad. Många nya intryck har det blivit med både ny kultur och nya människor. Det är inte så svårt att smälta in här beroende på att det inte finns någon riktig homogen grupp av urinvånare i staden. Istället är t.ex. människor med kinesiska rötter den största urskiljbara gruppen här enligt wikipedia och det känns verkligen som man lika gärna kunde vara någonstans i asien som i nordamerika. När det gäller resturanger blir det extra tydligt där de flesta är kinesiska restauranger eller sushi ställen med inslag av lite taiwanesiska och indiska. Maten på resturanger håller väldigt varierande kvalité, vi har ätit på några riktigt bra ställen men även riktiga bottennapp. Det enda gemensamma för det flesta ställen är att maten är billig. Jag kan verkligen förstå att människorna här äter så mycket ute och hämtmat, när man jämför priser på färdig mat och råvaror. I vissa fall tjänar man inte mycket på att laga själv. Vanlig kinesmat kostar runt 40-60kr och sushi kan man få till och med billigare.

Mount Seymour
Efter alla rapporter om snö från Sverige och vetskapen att det förmodligen inte kommer se så mycket snö nere här i Vancouver tog vi en tripp upp till Mt. Seymour förra söndagen. Mt. Seymour är ett av tre högre berg som ligger precis norr om Vancouver. Egentligen var väl inte meningen att se så mycket snö och vi väntatade oss verkligen inte så mycket snö som det nu var. Vi insåg däremot ganska snart att det var mer vinter än vi väntat oss när vi kom upp till parkeringen på 1000m höjd och den var som en skridskorink. Själva stigen upp till toppen var tydligen mycket bättre att springa nu, i vanliga fall var den tydligen väldigt stening och ojämn. Nu var det istället stenhård skare i botten med 5-10cm pudersnö på vilket var ett perfekt underlag att springa på. Väl uppe på toppen kunde vi springa lite var vi ville och vi testade även lite fina pulkabackar (fast på baken istället).
Bilder från våran topptur, fast batteriet i kameran tog slut så våra bravder på baken blev tyvärr inte dokumenterade.

Mt. Seymour

WET, Acadia residences
I onsdags var återigen WET fast bara på delvis nytt område den här gången. Fast det var istället ett riktigt roligt och utmanande område nämligen Acadia residences, vilket är ett studentbostadsområde i utkanten av campus UBC. Det innebär att kartan delvis sitter ihop med kartan som täcker övriga UBC, men jag måste säga att det här området var betydligt svårare med flertalet hus som likdana ut och alla små passager mellan och genom dem. Det här innebar en del misstag och framförallt många stopp för min del. Fick således stryk med ca 1min av Thomas. Fast han får nog anses ha lite fördel som kartritare och från att ha bott i närheten i några år. Efteråt var det mat i the village vilket var något studenthak där kines och thai resturangerna hade utförsäljning på maten som var över från dagen, 3.99$ = ca 27kr för en stor tallrik kinamat är helt ok.



Iona island
Igår blev endast en lite kortare upplevelsetur med Thomas och Louise av olika anledningar. Den här gången blev det en närmare titt på Vancouvers avloppshanterning. Eller rättare sagt den minst sagt undermåliga hanteringen, efter en första grovrening av avloppsvatten går det i en pipeline ca 5km ut i havet där det släpps ut. Det går att springa hela vägen ut på pipelinen men det gjorde inte vi. Vi sprang istället på Iona island som egentligen är en udde. Pipelinen och Iona island utgår ungefär från samma ställe men har lite olika riktningar ut i havet. Själva löpturen blev fin med sand som underlag i stort sett hela tiden och fin vy över havet (med pipeline) och skogen runt UBC åt andra hållet.

Iona island

Solnedgång över pipelinen

Första stapplande stegen som kartritare

Så var då jag äntligen igång med min karriär som kartritare. Området jag ska rita är False Creek/Granville island, området ligger ett stenkast från downtown och verkar vara ett intressant sprintområde. Hittils har jag bara varit ute några få timmar i terrängen, och det går inte fort framåt. Men förhoppningsvis ska jag få in tekniken lite bättre snart och lyckas få till en användbar karta.
Utsikten från min arbetsplats är inte att klaga på iallafall.






Knäet är även mycket bättre nu. Mitt egenkomponerade styrke/streching program för höftpartiet. Jag har även undvikt att köra så mycket distans och framförallt hållt mig på ganska plant och mjukt underlag. Jag har kunnat springa tre hårda pass de senaste dagarna utan någon smärta alls så det är väldigt positivt. Ska ta det lite lungt ett tag till, sen försöka öka på distansen lite mer sedan.
I tisdags var det 6*800m på väldigt blöt och hal gräsmatta med friidrottsteamet från ubc. Bra pass men jag var inte riktigt pigg, förmodligen p.g.a att jag inte sprungit så mycket senaste tiden. Måste nog även köpa mig ett par nya spikes om jag ska forsätta springa där. Kommer nog bara att bli mer och mer lera.

Onsdagen bjöd i sedvanlig ordning på WET, den här gången var den förlagd till Camosun Bog, vilket är en våtmark/myr i östra delarna av pacific spirit park. Området var kanske inte det roligaste för orientering dels var det ganska lerigt sen var skogen av den typen man helst inte ger sig in i. Men det var även kul att komma iväg lite ifrån parkerna.

Idag var jag med Thomas och Benoit och provade på en ny träningstyp för mig, trappintervaller. Intervallerna startade nere vid Wreck beach sen var det bara trappor, trappor och lite mer trappor upp vilket tog nästan 2min. Vet inte om det är så grenspecifik träning, men jobbigt för lår, vader och pumpen var det iallafall.

Vinterns solresa är även bokad nu. Vilket innebär att vi lämnar ett regnigt Vancouver för två veckor i Mexico över jul och nyår. Det enda som är bokat hittills är flygbiljetterna och de tar oss till Mexico City. Tanken är sedan att vi ska ta oss söderut i landet med buss. Den preliminära resplanen innhåller än så länge Oaxaca, Puerto Escondido och kanske Acapulco. Det ska bli trevligt med lite värme och få se ett nytt land och en ny kultur. Jag får även hoppas att spanskakunskaperna från högstadiet och gymnasiet sitter och förhoppningsvis får jag tillfälle att finslipa de lite.

Veckan som gått: 3rd Annual Long-o och WET med halvt ben

Den senaste veckan har inte varit speciellt innehållsrik. Det har inte blivit speciellt mycket träning beroende på mitt knä som inte vill bli riktigt bra. Jag har varit och utforskat lite av staden istället. Tid finns det gott om eftersom jag har gjort klart i stort sett allt i mina distanskurser som jag läst under hösten. Tanken var förut att jag skulle hitta något ströjobb typ på ett café eller likande att fördriva tiden med. Nu verkar det istället som att jag ska få rita lite parkkartor åt GVOC. Det ska bli riktigt kul att göra det, jag har aldrigt provat att rita kartor förut och jag tror det kommer att bli en väldigt nyttig erfarenhet och kul tidsfördriv att göra det. Detta även fast det bara gäller sprintkartor nu. Så nu är det dags att lära sig hur man generaliserar i parker och framförallt hur man använder OCAD.

I lördags var jag, Petra och Natasha (Petras en kompis om också är utbytesstudent här) ut och såg oss omkring i Little Italy/Spain och provade en av kvarterts otaliga italienska resturanger. Helt ok mat och trevligt sällskap men inte så trevliga servitörer. Vi var även in i en italiensk affär där, pastan var lika dyr där som överallt annars här. Billigaste pastan på Safeway där vi handlar kostar typ 30kr/kg, vi kommer att bli ruinerade om man ska hålla sig till den maten man är van med.

Annars vad det gäller orientering bjöd den här veckan först på WET i Minouri park, som ligger i Richmond vilket är en förort precis söder om Vancouver. Parken var helt platt och ganska liten, så det blev en intensiv och inte så lång bana. Det var bra för mig eftersom jag bestämt mig för att springa mer än ca 30min och ganska lungt. Det mest utmanande på banan var att det hade blivit fel i utskriften så att alla parkerings- och asfaltsytor runt sjukhuset i nordväst hade försvunnit. Blev lite ställd på väg till fyran när man började springa på asfalt istället för det gula som var på kartan.


Idag var det the 3rd annual Long distance-o på north shore. Kul tävling där all orienteringsutmaning bestod i att hitta rätt vägval genom kluriga bostadsområden. Banan var 14.5km fågelvägen, men min löpväg blev 19.8km (1h 22min), så det var långa vägval runt och en hel del sicksackande som gällde. Hela banan med vägval kan ses på routgadget, http://rg.orienteering.ca/
Knäet var bättre idag, kände bara av det lite de sista 20min, vilket innebar att jag inte kunde springa på riktigt på slutet av banan när det var mycket utför. Idag gjorde även knäet ont på ett annat sätt, det var ungefär samma känsla som när man springer efter man stukat foten. Det är även lite uppsvullet på utsidan nu på kvällen, får se hur det känns imorgon. Förhoppningsvis är det inte värre iallafall.

Jag stilar lite framför tc (mål, start, sekritariat, vätskekontroll m.m)


Del av arrangörsstaben (Thomas och Louise) pratar med han som bodde granne till målet och som kom och erbjöd el till dator och printer.

Weekend in Whistler

I fredags var det dags att åka iväg på första riktiga turen upp till bergen. Avresan härifrån började med att bli försenad 40-50min beroende på lite olika faktorer bl.a. kartutskrifter. Vi som åkte var jag, Petra, Thomas Nipen, Louise Oram och Katherine Scheck. Själva resan upp blev inte mycket att se eftersom det var kolmörkt hela tiden och vi anlände till Whistler strax före midnatt. Då kom nästa problem att hitta till huset i mörkret, vi var tvugna att svänga upp på uppfarterna för att se numren på huset vilket innebar att vi väl var in på en 5-6 olika infarter in vi hittade rätt. Väl där var det dags att gå husesyn och det var utan tvekan det finaste boende jag har haft på ett träningsläger. Tre öppna spisar som det var bara att trycka på en knapp så startade de, rum med projektor och hemmabioanläggning, vanlig tv(42" lcd) med soffgrupp, stort öppet kök med alla man behöver och espressomaskin. Och framförallt riktig fin utsikt.

Whistler

Lördag förmiddag bjöd först på träning på Brandywine falls. Fast det innebar problem direkt eftersom den tilltänkta parkeringen var avstängd p.g.a motorvägsbygge inför OS 2010. Det blev omplanering direkt och fick åka runt hela kartan och parkera vid Whistler Bungy-jump, istället.(Bron längst till öster på kartan). Själva träningen var en par-träning, kartan här innehåller mina kontroller, totalt var det dubbelt så många. Jag och Thomas sprang, vilket innebar att han började att springa till sin etta, väl där tog jag över och sprang till min etta, sen han till sin tvåa och därifrån drog jag till min tvåa osv. Alltså man har inte den andras kontroller utan det gäller att hänga med på kartan dit med. Riktigt kul träning. Terräng ser riktigt fin ut på kartan, men i verkligheten är det inte riktigt lika vitt, vissa ställen var riktigt fina, största delarna av kartan var jämförbara med slovenien både vad gäller detaljer på kartan och stenigt i botten vilket innebär att km-tiden knappt går under 10min/km.
Eftermiddagen var det typ tennis-ol på kartan Lost Lake som låg på joggavstånd från vårt boende, det flesta av whistlers skidspår går även på den här kartan. Terräng här var lite finare vad gäller underlaget men det var även tätare skog, samt höll kartan inte riktigt lika bra klass.




På kvällen var det dags att testa hemmabion, filmen blev efter mycket diskuterande What the Bleep do we know?. Kanske inte den bästa filmen för att testa själva hemmabion, men riktigt intressant och tänkvärd film vilken ledde till djupa filosofiska diskussioner efteråt.

Söndagen inleddes med sprint-intervaller i form av stjän-orientering. Den här träningen hade vi även skärmar, så man satte först ut en slinga var och sedan sprang vi de andras slingor innan vi förflyttade oss till nästa ställe på kartan. Så det blev totalt 12slingor a ca 1min 20s i högt tempo. Kartan var på ett riktigt fint område, kanske inte så bra för sprint, men för en teknisk medel skulle det vara perfekt.



Sista passet blev halvvägs tillbaka till Vancouver nämligen i Squamish. Där vi sprang(besteg) the Chief. Vilket är klippa som är 600m hög. Mot Squamish är det bara en 600m hög brant som är väldigt populär bland klättare. På andra sidan gick det att springa?? upp, med hjälp av trappor, stegar och kedjor att dra sig upp i, jag bara Madeira släng dig i väggen här var det värre klättringar. När man kom upp på toppen stod man verkligen upp på en smal klippa med stup på alla sidor utom den delen vi lyckades springa upp på. Inga staket eller nått. Att ta sig ner sen var lite värre, framförallt därför att det började bli rejält mörkt. Det vara bara jag och Thomas som hade varit smarta nog att ta med oss lampor också. Fast jag blev av med min till Petra eftersom vi insåg att det var hon och Thomas som behövde dem, jag och Louise sprang ifrån dem nedför fast det var kolmörkt, stenigt och brant och vi inte hade något lyse. De måste typ ha hasat ner eller nått.


Vinterträningen uppskjuten på obestämd tid
Jag började känna av mitt knä lite igen på träningen i fredags, men tänkte inte så mycket mer på det. När jag sprang i skogen i whistler kände jag inget. Men däremot när jag skulle ner från the Chief började det göra rejält ont. Därför vilade jag igår(måndag) och smörjde med voltaren. Skulle ut lite idag och känna hur det kändes, till en början kände jag inget alls så det var ju bra, men när jag sprang hemåt och det blev utför började jag känna av det igen fast det var inte så farligt. Men precis innan jag var hemma fick jag stanna i en korsning. När jag började springa igen högg det till och efter det har jag knappt kunnat gå + att knäet är uppsvullet på utsidan, så nu blir det nog att vila ett tag. Sen är voltarenen slut och i det här landet behöver man tydligen recept för det så nu vet jag inte hur jag ska klara mig..

Slutet på ett år, början på ett nytt

Månadsskiftet betyder för mig som för många andra att det är dags att börja ett nytt år i träningsdagboken. Jag är inte så mycket för att utvärdera träning och så, men jag tänkte presentera lite statistik iallafall.

• Total träning: 455.5h fördelat på 458 pass
• Löpta kilometer: 5554 km

Fördelat per idrott

• Löpning: 352h fördelat på 4746km (4:27min/km)
• Ol: 76h 44min fördelat på 808km
• Skidor: 2h 6min fördelat på 30km
• Gym, gympa och annan träning: 21h

Annan onödig fakta
Mest använda skor

1. Wave Mustang 77:28h, 1078km
2. NB 755 (används fortfarande) 55:10 730km
3. NB 902 (används fortfarande) 54:40 664km

Vinterträning inför nästa säsong har jag tänkt att dra igång på allvar nästa vecka. Planeringen kommer i stort att bygga på samma grund som förra vintern, vilket innebär en treveckors cykel med två hårda och en vilovecka. Grunden kommer bestå av intervaller tisdag torsdag och lördag eller söndag. Längre pass på onsdagar och helgen. Jag har även tänkt att ha träningsdagboken på www.attackpoint.org, och följa upp varje pass lite noggrannare där.
Det blir en fin upptakt på träningen i helgen, när vi är ett gäng från GVOC som åker till Whistler för två dagars fin träning på väldigt tungsprugna kartor, ska bli riktigt fint.

Trailrunning Lynn Valley

I söndags var vi (jag, petra, louise, megan) och sprang på fina stigar i Lynn valley som är en av sevärdheterna i Vancouver med en magnifik hängbro. Det var rejält blött med både vatten underifrån och uppifrån men det blev ett fint pass.

LynnValley

WET och Halloween

Igår var det halloween, måste verkligen säga att halloween här och i Sverige är inte jämförbara. Här finns det en hel del folk som till och med går och jobbar utklädda. Till skillnad från Sverige behöver man inte klä ut sig till ett spöke heller. Här kommer folk i de mest fantasifulla kostymer föreställande de som är inne nu, typ Shrek, Jack Sparrow samt det verkar även vara populärt att klä ut sig till löpare d.v.s för små shorts och t-shirt som slutar vid naveln.
På kvällen var vi först på WET på UBC campus, riktigt kul område för sprint, med mycket små gångar och vägval kring byggnader.
Efteråt var det potluck hemma hos familjen Orham (GVOCs klubbhus).