Wednesday, April 16, 2008

Tiden rinner iväg...

Det är kanske dags att uppdatera lite här igen, det var ju ett tag sedan senast. Det beror inte på att det inte finns något att skriva om, utan mer på att jag nog är ganska dålig bloggare. Men nu är min tid här på andra sidan Atlanten över, idag lyfter flygmaskinen härifrån med destination London innan jag anländer till Arlanda på torsdag eftermiddag.

Så vad har hänt den senaste tiden? Om vi ska ta det i ordning sen senast så fick jag först besök av Peter under påskhelgen. Det var ju "på vägen hem" från Palm springs där han hade var innan. Det var iallafall väldigt trevligt och vi hann med lite träning, sightseeing och se Canucks få stryk av Wilds i garaget (GM Place) under den korta tiden han var här.
Besök från Sverige #2


Jag har även hunnit med att springa två friidrottstävlingar under april. Först bar det av till Seattle för 3000m i en tävling vid University of Washington. Tiden blev inte lysande men det berodde nog mest på förutsättningarna, några få plusgrader och vindar runt 10m/s. Sen var inte motståndet lysande heller så jag fick göra det mesta av dragjobbet själv, men 8:42 och seger är ändå bra. Men det största upplevelsen var inte loppet, utan arena som vi var på, Husky Stadium, som hade en kapacitet på 75 000 personer. Det är dubbelt så mycket som Ullevi och Råsunda, ändå var den bara den 15:onde största "on campus" arenan i staterna.

UW meet, Grillning och Storm the wall


Den andra tävlingen som jag sprang var ett 1500m lopp vid Simon Fraser University här i Vancouver området. Förutsättningar där var inte heller perfekta med ganska kallt väder, fast det var inte så mycket vind iallafall. Motståndet var lite bättre den här gången (eller så är jag kanske sämre på medeldistans) så det var kul, resultatet blev ett PB med 2,4s, 4:00,48. Nu fattas bara 49hundradelar för att bryta 4min barriären. Thomas var även med som coach och filmade loppet för efteranalys.



Petra har även varit med i Storm the Wall som är en plojtävling för UBC-studenter. Det är en lagtävling där det är 225m simning, 400m sprint, 2km? cykling, 1km löpning och sist men inte minst ska hela laget ta sig över en 3m hög vägg. Laget som jag coachade bestod till största delen av orienterare, det var Meghan Molnar som simmare, Petra eller Cecilia (en annan svensk utbytesstudent) sprintade, Benoit Turcotte cyklade, Thomas sprang och Justin var extrakille till väggen.
Laget gick vidare till final i sin division, men väl där var de ganska chanslösa efter lite strul med att ta sig över väggen.
Som sagt coachade jag laget men jag dokumenterade även deras framfart. Varning för skakiga bilder!
Final:


Kval:


Den senaste veckan har äntligen vårvädret hittat till Vancouver också, efter en ovanligt kall vinter här enligt de andra. Fast lite synd känns det att lämna Vancouver precis när det börjar bli som finast. Men våren i Sverige är fin den med.
Spring is in the air


Nu när jag har sagt hej då till alla träningspolare och de andra jag mött här, är det nog även dags att säga hej då till bloggen. Den handlar ändå till största delen om träning och tävling, som man ändå kan läsa om på min attackpoint log vilken även uppdateras lite mer på daglig basis. Så tack så mycket för visat intresse!


En del av superbra träningsgrupp efter sista intervallpasset och middag.
Från höger: Shane Carlos, Jerry Ziak, jag, Charlie Nesbitt

Thursday, March 6, 2008

Kanadensiska skid-o mästerskapen

Förra helgen bar det av till Kamloops för deltagande i Kanadensiska mästerskapen i skid-o. Eftersom jag had 0 skidmil i benen innan helgen så var förväntningarna inte så stora, utan det var mest en rolig grej. På lördagen var det tävling i Sovereign lake utanför Vernon som hade världscupen i skidor för ca 1.5år sedan. Lördagens tävling var inte mästerskap utan bara vanlig tävling eller uppvärmning inför söndagen. På vägen dit verkade det inte så bra då det mesta var snöfritt men väl på tävlingsplatsen bjöds det på bästa tänkbara förutsättningar, någon minusgrad, sol, minst en halvmeter snö och perfekta spår. Att målet låg på ca 1600 möh var nog en orsak till det.
Loppet gick helt ok sedan, kände mig bra i åkningen hela vägen, hade mer väntat mig att ta slut/få ont i armarna efter 10min men de klarade sig. En anledning var nog att till skillnad från svensk skido där man hugger sig fram på smala skoterspår bjöds det här på fina 2-3m breda pistade spår hela vägen. Riktigt fint och kul var det iallafall.

På kvällen var det sedan dags för lite vanlig ol-träning, eftersom man enligt Thomas inte kan åka till Kamloops utan att springa orientering. Tyvärr låg det snö på området vi sprang, det kunde varit helt ok om det inte hade varit skare på snön, skaren var så hård att jag t o m kunde springa uppe på den vissa delar. Men det blev ett helt ok pass iallafall, terrängen i Kamloops är det totalt motsatta mot Vanocuver, nämligen helt öppet och man kan springa precis varsomhelt, delarna som var snöfria var kanonfina.


På söndagen var det så dags för mästerskapstävlingen, den hölls vid Stake lake utanför Kamloops. Inte riktigt lika högt där vilket innebar att det var lite mindre snö men fortfarande fina spår. Tävlingen gick inte lika bra som lördagens, dels så gjorde jag några dumma misstag men framförallt tog mina armar slut efter ca halva banan. Resultatet blev en 4:e plats distanserad med nästan 10min.


Besök från Sverige
Förra veckan var även mina föräldrar här på besök. Det blev en mycket trevlig vecka med mycket turistande i och runt Vancouver. Det var mycket som skulle hinnas med att göra. Kolla på Anja i Whistler, snöskoa upp på Mt. Seymour, hika i Lynn Valley, gå på akvarium, gå på museum, spana in Vancouver, upptäcka Granville Island, äta fina middagar m.m.
Det blev en lyckad vecka iallafall med många höjdpunkter.
Besök från Sverige



Annars rullar tiden på ganska snabbt nu, inget speciellt inplanerat den närmaste tiden. Utan mars kommer nog att bli en ganska hård träningsmånad för att bygga upp fin form lagom till 10MILA och sprint-sm. Kanske kommer jag försöka leta på någon tävling på bana att springa i slutet av mars/början på april. Sen jobbar jag på för fullt med kartritandet, nu är det riktigt nice att vara ute när det är 13grader och sol, jag hoppas det håller i sig resten av tiden..

Wednesday, February 20, 2008

En helg med mycket sprint

Helgen som var innebar Vancouver Sprint Training Camp. Ett arrangemang som lockade ca 20 deltagare från Kalifornien i söder till Whitehorse i norr. Programmet var väldigt fullspäckat med 10st övningar på olika kartor på 2,5dag. När jag först såg det trodde jag aldrig att programmet skulle hålla, men det visade sig vara bra planerat.
Campen inleddes i regn på UBC-campuset på fredag eftermiddagen. Först var det en bana på själva universitetsområdet som jag tog som en fin uppvärmning inför fredagens viktiga övning, campens race #1. Området var bostadsområdet precis öster om universitet, Acadia. Genomförde loppet bra utan några missar, gjorde dock ett ganska dåligt vägval till andra kontrollen. Loppet innebar iallafall helgens första seger med ungefär 1:40 före Magnus. Kvällen innebar sedan middag och lite analys hemma hos Orams.

Dag två inleddes i Whytecliff park som ligger så långt västerut som det går att komma i Greater Vancouver området. En riktigt fin liten park med ett område med klippor och hällar som var riktigt fint att springa i. Här bjöds det på en kort mass-start som var alldeles perfekt för att väcka benen till liv inför dagens övningar. Efter en kort förflyttning österut var det sedan dags för dagens andra pass och helgens enda pass som gick helt i riktig skog. En kort partner-övning tillsammans med Thomas i Cypress falls, riktigt trevlig skog att springa i för att vara Vancouver.

Nästa anhalt var Capilano College ytterligare lite österut, där två st övningar samt lunch avklarades. Dagens sista träningsanhalt var Cates park där det var dags för race #2. Banan där bjöd inte på några större svårigheter och jag sprang helt ok, fast jag började bli lite trött i benen nu. Det största misstaget jag gjorde var att försöka tvärstanna på en hal bro, vilket innebar en fin vurpa och öm höft resten av helgen. Det blev iallafall en ny seger med god marginal före Thomas.
Efter racet bar det sedan av till en varm och skön bubbelpool vilket var perfekt för trötta ben.

På söndag morgon gick resan till Deep Cove, en liten idyll öser om North shore, vid foten av Mt. Seymour precis vid en "fjord". Väderleksrapporten hade förutspått 11grader och blå himmel, men när vi kom dit låg dimman tjock. Lagomt till starten hade dock solen bränt bort det mesta av den och det bjöds på kanonväder resten av dagen. I Deep Cove var det dags för race #3 och #4. Först en setup eller kval och sedan jaktstart efter resultaten från den första. Det blev riktigt fina tävlingar på nyritad karta. Tävlingar innebar och seger 3 och 4 vilket var fint. Det blev dock aldrig riktigt spännade då jag hade ganska god marginal på jaktstarten hela tiden. Men det var riktigt kul att se Thomas, Brent och Geirs hårda fight om andraplatsen.

För helgens sista träning förflyttade vi oss sedan till Ambleside park, ganska nära downtown. Mentalt hade jag tydligen orienterat klart för helgen, för på den banan sprang jag som en nybörjare. Men det var en väldigt trevlig tur i det fina vädret kryssandes mellan allt annat folk som var ute och njöt.

Sammanfattningsvis var det en riktigt fin och trevlig helg med bra och intensiv träning. Jag måste se till att ha det här med i planering någon mer gång i framtiden.

Kartor och resultat från alla träningarna finns här:
Sprint siten
Bilder:
Vancouver Sprint Camp


Mt. Seymour revisited
Eftersom den gågna helgen och inledning på veckan har bjudit på kanonväder passade vi på att ta en till tur upp till Mt. Seymour. Tanken var att vi skulle hyra snöskor och vandra lite. Men nu var alla snöskor uthyrda men vad gjorde det, stigen var så hårt packad att det inte var några problem att gå där. Den här gången var det lite mer snö där, närmare 5m. Helt fantastisk utsikt är det iallafall.
Hike på Mt. Seymour


Vi borde även ha tagit med nått att åka ner på, men baken funkar ganska bra den med.

Monday, February 11, 2008

"First Half": 1:09:40

Igår var det så dags att ta sig an halvmara distansen igen. Senast jag gjorde det var hösten 2002 hemma i Gustafs med det beskedliga resultatet av ca 1h och 19min. Så förutsättningar för ett nytt PB var goda.
Den senaste tiden har det varit ganska dåligt väder här, men lagomt till tävlingsdagen blev det omslag och det bjöds på väldigt fint löpväder, ca 8grader nästan blå himmel fast det blåste lite.
Starten var förlagd till utkanten av downtown Vancouver, vilket innebar att den var välidgt tidig också nämligen 8:30. Antar att om man ska stänga av gator i centrum här måste man göra det innan vanligt folk vaknar.
När väl starten gick stack fjolårssegraren Ryan Hayden iväg direkt och det var två till som försökte hålla kontakten med honom, bakom bildade vi snabbt en 4-manna klunga som slogs om placeringarna 4 och uppåt. Kände mig väldigt lätt och fin i början och hade inga problem alls att gå med i den. Första 5km gick på ca 15:45-15:50 jag är lite osäker därför att min garmin säger att de gick på 15:30 men det blev något fel i mätningen när vi sprang under tak runt BC place. Resten av loppet gick i ganska jämt tempo sedan, 5km-10km gick på 16:33, 10km-15km 16:32, 15km-20km 16:23.
Klungan som jag sprang i höll ihop och växeldrog fram till ganska exakt halva loppet då en av de andra tyckte vi sprang för sakta och gjorde ett rejält ryck vilket spräckte klungan och alla hamnade en och en. Som ses av 5km tiderna lyckades jag fortsätta hålla samma tempo även när jag blev själv så det var bra.

Banan i sig är kanske inte den snabbaste då den har ganska många tvära kurvor och sånt samt att underlaget på seawallen inte var det bästa med ett tunt lager sand på asfalten. Men istället är den mycket vacker och rolig att springa. Man springer alltså på seawallen runt Stanley park som är en av de stora sevärdheterna i Vancouver




Sprang faktiskt och tittade på och tänkte vilket fin utsikt man hade över downtown med Canada Place i förgrunden i början på seawallen, vilket är väldigt ovanligt för mig tävlingar så kanske sprang vi för sakta i början eftersom jag hade energi att tänka på sånt?

Senare delen av loppet blev det däremot inte så mycket njuta utan bara att plåga sig och räkna km kvar till mål. Men jag tog mig under 70min vilket var målet och femma totalt är bra så jag är nöjd med loppet.



Efter ca 48min löpning.


Nu är det laddning för nästa helgs event som gäller. Vancovuer sprint training camp. 4st race och 6st träningar på 2.5dag. Ska bli intressant och se hur man hinner med allt det när det är en bit att förflytta sig mellan områdena också..

Wednesday, January 30, 2008

Icebreaker och Tour de O.

Förra veckan blev en orienteringsintensiv vecka då jag hängde på Thomas på hans Tour de O nästan hela veckan. De här träningen var inte på parkkartor heller utan de bjöds på riktigt fina "skogskartor", så det här inlägget kommer att bjuda på lite kartor.

På måndagen styrde vi mot Rice Lake, den enda riktiga skogsskartan inom behagligt avstånd från Vancouver. Den ligger vid Lynn Valley på norra kusten av Vanocuver. Löpbarheten är väl inte som hemma, men riktigt kul att inte behöva hålla sig på stigarna och även springa genom grönt utan problem.

Jag och Thomas sprang tillsammans och orinterade till varannan kontroll.

På onsdagen var det som det brukar WET. Den här gången vid Champlain Heights precis på den östra gränsen av Vancouver. Jag gjorde ett bra lopp hade endast lite problem på den mörkare delen södra delen av bana där min LED-lampa inte gav tillräckligt ljus. Jag slog Thomas med 3min iallafall.


På fredagen åkte jag, Thomas och Louise till Robert Burnaby park för att springa o-sprint intervaller. Tre slingor på mellan 7-14min med jaktstart. Parken var inte så mycket park utan ganska fin skog där det vita var riktigt fint att springa i och det gröna tog man sig igenom iallafall. Kul träning iallafall.


Helgen inleddes med att jag och Thomas åkte österut igen, den här gången till Byrne Creek för ett ganska lungt ol-pass. Skogen där var väl inte den finaste men ravinerna var coola. De var dock inte så jättefina att springa i när man försökte att ta sig upp i dem. Blev en hel del slagsmål mot hallon och björnbärs-snår.


På söndagen var det tidig uppstigning som gällde. Det var dags för årets första löplopp. Stevston Icebreaker i Richmond med start 8:30 (gäsp..). Eftersom Januari har varit kallare än vanligare iår så bjöd loppet på isiga banor precis som namnet antyder. Ett sent försök med att salta banan hjälpte inte så mycket utan det blev ett lopp på ganska halt underlag. Jag är nöjd med loppet iallafall, jag hade 25:05 på en kontrollmätt 8km bana så det är helt ok och då han jag även syna marken i en kurva. Med den tiden blev 2:a i loppet ca 30s efter vinnaren.

Vem tar starten?

Snart imål.

Efter loppet blev det lite snabb frukost/lunch innan vi hoppade in i bilen igen, petra anslöt också här. Målet var en karta en karta från 1970 i Maple Ridge som Thomas och Louise hade hittat och som de ville kolla upp. Halvvägs där fastnade vi i en ganska rejäl snöstorm (för att vara här, de flesta bilar här saknar som sagt vinterdäck, inte så lätt att ta sig fram med slimmade lågprofildäck i 10cm blötsnö).


Väl framme i Maple ridge var det barmark igen, konstigt väder. Enda problemet där var att vi inte tog oss de sista 10km till kartan p.g.a en bom, det blir en ny tur dit ivår när vägen är öppen igen. Istället blev det en fin träning på en närliggande karta i UBC research forest. Bitvis kanonfin terräng, riktigt kul att springa där.


Fina berg utanför Maple ridge.



Ahh large combo @ Wendys efter träning

Nästa utmaning blir en halv-mara om 1.5vecka, nämligen Vancouver First Half-Marathon den 10feb fast det beror på om jag får tag i en startplats, loppet har varit utsålt sedan oktober men det verkar som att de ska lösa sig. Banan går i downtown och runt stanley park och är i stort sett platt och inte så knixig så målet är en tid under 1:10.




Idolbilder på Thomas och Louise spelandes Wii hemma hos oss.

Monday, January 21, 2008

Wii 105 miles

Äntligen är jag igång och tränar för fullt igen utan några problem med knäet. Efter att vi kom hem från Mexico har jag nu fått ihop 2,5 veckor med riktigt bra träning. Den senaste veckan blev det 105miles (169km) vilket får anses helt ok. Veckan innehöll även ganska mycket kvalitetspass, 3 intervallpass på bana, 2 orienteringspass i högt tempo bl.a.. Även om det lördagens banpass kanske inte kan kallas banpass då det på morgonen snöade kraftigt och det låg 2-3cm slask på banan när vi sprang.


Idag var det första tävlingen i GVOC helgserie för våren "Why just run" i Stanley park. Det var väl inget lysande lopp från min sida, jag hade dels lite problem med kontrollplaceringarna inne i träd och dyl. Sen var inte benen speciellt pigga idag heller, men det var ganska förståeligt efter senaste veckans träning. Men jag slog iallafall Thomas med två viktiga sekunder, alltid något.

Nästa vecka kommer att bli lite lugnare, det ska bli väldigt skönt med lite återhämtning nu. Nästa helg är det också dags för årets första tävling. Tävlingen är ett 8km stadslopp i Richmond.

Annars har jag tagit det väldigt lungt sen vi kom hem och inte gjort så mycket. Kartritandet har legat lite på is p.g.a vädret här, antigen är det regn eller så är det för kallt för att vara ute och rita. Kartan är dock i stort sett klar, jag ska försöka komma ut nästa vecka och göra de sista små justeringarna.

Jag har dock haft lite annat att fördriva tiden med. Våra roomies fick ett Wii i julklapp, så det är ett antal timmar som har ägnats åt Super Mario Galaxy och fler kommer det att bli. Riktigt grymt spel, det måste nog bli en investering sen när jag åker härifrån.

Saturday, January 5, 2008

Mexico - The story

17 dec: Avresedagen
Tidig uppstigning var det som gällde direkt, bussen härifrån mot Seattles flygplats avgick strax efter 5 på morgonen. Bussresan flöt på fint, med stopp vid den amerikanska gränsen för de första av otaliga stämplingar av dokument under resan. Efter incheckning och brunch på flygplatsen bar det av mot nästa destination, Dallas flygplats. Efter ett snabbt byte i Dallas satt vi äntligen på flyget som skulle ta oss till Mexico City. Vi anlände till Mexico strax före 12 på natten lokal tid. Efter lite nya papper som skulle fyllas i och pass som skulle stämplas satt vi äntligen i en taxi på väg mot vårt hotell. Det verkade som det är lag i Mexico att föraren ska ha bälte men inte de andra, eftersom det endast existerade bälte på förarplatsen i taxin och när Petra frågade efter bälte sa chaffis "yes, yes" och satte på sig det, men vad hjälper det oss??
Vi blev avsläppta i en mörk gränd och chaffisen pekade på en skylt lite längre in där det stod "hotel isabel", nog för att det såg väldigt stängt ut och så men taxin stack så vi hade inget val än att försöka ta oss in dit. Väl där visade det sig att det existerade iallafall och det var ett fint och trevligt hotell.

18 dec: Teotihuacán
Dagens mission var att ta sig till Teotihuacán som var amerikas största stad när den hade sin storhetstid år 300-600, och då bodde det ca 150000-200000 människor där. Världens tredje största pyramid finns även där.
Resan dit blev bara den ett litet äventyr i sig själv. Vi visste att vi skulle ta bussen från norra bussterminalen och att vi behövde ta tunnelbanan dit. Tunnelbanan i sig är nog ett av de billigaste transportsätt man kan hitta, för 1kr åker du var du vill i hela Mexico city (vilken är ganska stor, 19 miljoner invånare) så länge du inte går ut genom några spärrgrindar.
Resan dit började bra då vi hade läst in oss vilka tunnelbanelinjer vi skulle åka och var vi skulle byta. Men vid det sista bytet såg vi inte var nästa tåg gick ifrån så vi gick ut från stationen. Väl ute så hade vi ingen karta längre så vi(jag) frågade lite lokalt folk var bussterminalen låg. Även om det egentligen inte visste var den låg så ville de trevliga mexicanerna ändå hjälpa till, så vi fick veta att vi skulle gå åt ett håll, sen när vi frågade nästa skulle vi åt rakt motsatt håll, den tredje sa att det var helt omöjligt att gå dit det var för långt, sen fick vi veta att vi bara skulle över en bro och att den skulle ligga där vilket den inte gjorde. Efter ca 45min-1h irrande är vi tillbaka vid tunnelbanestationen där vi började och väl där inser vi att vi började precis brevid ingången till tåget vi skulle ta. Väl framme vid terminalen var det inte så svårt att hitta bussen ut till ruinerna och efter ca 1h på bussen var vi äntligen där.
Väl där var det en riktig häftig upplevelse, man kan inte riktigt förstå hur de lyckades bygga allt det där med den teknologin de hade. Vid den delen vi gick in var det inte så mycket andra turister heller så där var det i stort sett helt tyst och lungt, en väldigt stark kontrast mot mexico city. Man märker även av höjden av att bara gå där, för att inte tala om att gå upp för en pyramid, eftersom det ligger på över 2500m höjd.
Mexico City


19-20dec: Taxco
Nästa dag var det dags att lämna Mexico City och sätta sig på bussen mot Taxco. Staden är uppbyggd kring brytande av silver i gruvorna belägna runt staden. Även fast det inte sker så mycket silverbrytning där längre anses staden fortfarande som världens silver-metropol med de lägsta priserna på silver och silversmycken som går att finna. Det ska även finnas över 200 silverbutiker där.
Taxco blev iallafall en av höjdpunkterna under resan med dess smala och branta gränder, häftig aritektur och dess marknad.
Vi tog det mest lungt där, upplevde den härliga atmosfären och vandrade runt och upptäckte staden. Vi tittade även på lite silver (ganska svårt att inte göra) men inget föll oss i smaken så vi lämnade Taxco silverlösa.
Taxco


21-22dec Acapulco
Efter en ny ganska lång och inte speciellt trevlig bussresa anlände vi till Acapulco på eftermiddagen. Och oj vilken skillnad de var, från att ha varit i skönt klimat på över 1500m höjd kom vi nu ner till havsnivå där det var närmare 30grader och extremt fuktig luft. Efter incheckning på hotellet bar det direkt av till närmaste strand. Skönt att få svalka av sig och samtidigt intressant att få en första kontakt med den mexikanska strandkulturen. Det kryllade verkligen av försäljare där som sålde allt från kläder och smycken till tacos, quesedillas och räkcoctails.
Efter stranden begav vi oss ut på en liten jogg längs strandpromenaden, det var bland de värsta träningspass jag gjort, det kändes som att springa i en bastu. Man svettades något kopiöst och det blev ju inte bättre när man kom och stannade, utan bara värre en iskall 10min dusch hjälpte inte så mycket heller. Efter det här blec all träning innan 8 på morgonen medan det fortfarande "svalt".
Den andra dagen blev den andra höjdpunkten på resan. Vi tog en båt ut till Isla roqueta, en ö som ligger precis utanför Acapulco. Väl där lämnade vi turiststranden direkt och gick över på andra sidan ön där vi hittade en helt egen liten strand som var riktigt mysig. Det var vi, ett koppel av krabbor och två stingrockor som höll till där. Stingrockorna var en riktigt häftig upplevelse att se sväva omkring under vattnet, fast det var inte jättetrevligt att bada där efter vi mött dem.

Acapulco


23-27dec Puerto Escondido
Dan före doppardan tillbringade vi återigen på en helt fruktansvärd bussresa, den här gången en bit över 10h. Den här gången var det inte motorväg heller vilket innebar minst två farthinder i varje by och det är en hel del, och farthindren där kan man inte direkt åka obemärkt över.
Väl där var det iallafall ett väldigt trevligt och mysigt hotell vi skulle bo på.
Den mesta av tiden i puerto escondido tillbringades på stranden. Och vi upplevde väl inte så mycket julstämning direkt, på juldagen var vi på christmas-turkey dinner på hotellet vilket var den mesta julstämningen som infann sig.
Jag provade även på bodyboarding där, eftersom puerto escondido och då framförallt playa zicatela är en av världens surfmeckor. Jag höll mig till lite lugnare vatten och det var riktigt kul även om det blev mer surfing inne i vågorna än på dem. Funderade även på att ta riktiga surflektioner men eftersom vi skulle vara där så kort tid kändes det inte värt att göra det.
Vi tog även ett stort beslut där, att vi hade tröttnat på bussarna och därför skulle flyga tillbaka till Mexico City. Detta gav oss två extra dagar vid kusten, men eftersom både jag och Petra hade tröttnat på puerto escondido och inte riktigt gillade atmosfären där bestämde vi oss för att åka vidare till puerto ángel ytterligare en timme söderut.

28-30 dec Puerto Ángel
Puerto Angel är en riktigt liten by, det tog ungefär 10min att gå igenom hela orten. Den var inte så jättemysig heller, men det var ganska fina stränder där.
Andra dagen där hade vi bestämt oss för att åka till playa Mazunte som ligger ca 10km väster om puerto angel. Den stranden är en av de stränder där havssköldpaddorna lägger sina ägg, det finns numera även ett sköldpaddsmuseum/akvarium där som vi besökte. Vi hade även så bra timing att vi var där när de skulle släppa ut ett gäng sköldpaddsungar i havet. Häftigt att se dessa små krabater försöka ta sig ut i vågorna. Från Mazunte var vi tvugna att åka vidare till Pochutla en större ort 10km norr om Puerto Ángel, detta för att vi var i stort behov av pengar och det existerade ingen ATM i Puerto Ángel. Färden till Pochutla blev ganska instressant då vi skulle åka collectivo(lokalbuss), dessa är små lastbilar där man sitter på flaket. Den här gången var det ganska många som ville med den enda bussen som gick, vilket innebar att det blev lite rekordförsök med människor på lastbilsflak. Vi hamnade uppe på baggagehyllan och det kändes väl inte direkt säkert när man åker fram i 70knyck i mörkret med endast en metallpinne bakom ryggen som stöd. Vi överlevde resan iallafall, framme i Pochutla fick vi även erfara att när man är utanför turiststråken finns det tydligen inte resturanger längre. Vi hittade till slut ett ställe men det kändes mer som en skolbespisning.
Sista dagen i solen tillbringade vi på stranden och provade även på lite snorkling där innan det bar av till flygplatsen och Mexico City.
Puerto Escondido och Puerto Ángel


31 dec Mexico City
Hur tillbringar man sista dagen i Mexico? Shopping så klart! Inte mitt favoritintresse men jag tänkte man måste ju passa på när man är där och det är billigt. Men vi insåg ganska snabbt att det inte var så billigt om man inte handlade mexikanska märken. Så mina inplanerade sko och mp3spelar köp gick om intent. Hittade däremot lite shyssta kläder till bra pris, även om den vanligaste byxstorleken verkade vara 38/32..
Vi hittde även ett ställe där skulle vara stor nyårsfest som vi tänkte åka till, men tunnelbanan slutade gå vid 22 och då orkade vi inte åka dit. Utan vi antog att det skulle vara bra firande på Zócalo där vi bodde, men det blev en ganska stor nitlott. Jaja, det var skönt att komma i säng tidigt iallafall eftersom vi skulle upp vid fyra och sätta oss på planet hem.

Almänna observationer och tankar
Det verkar som om WW har dumpat alla gamla bubblor och vans i Mexico iallafall. Hälften av alla taxis i Mexico City och Acapulco samt alla i Taxco var av modell bubbla. I Taxco var även alla lokalbussar WW vans, tror jag aldrig har sett så många folkabubblor på en vecka tidigare.

Jag hade hoppats mycket mer på maten än vad den levde upp till. Det mesta var mest starkt och smakade inte så mycket mer. Tortillabröden där smakade mest mjöl. Det var några ställen vi åt på som var riktigt bra, men de flesta hade exakt likadana menyer som inte var några smaksensationer. Svensk tex-mex är godare än orginalet.

Mexikaner i sig är mycket trevliga och hjälpsamma, det märktes framförallt i Mexico city och Taxco där det inte var så mycket turister. Även om det inte alltid vet hur man kommer dit man vill, vill de ändå hjälpa till och säga hur de tror att man kommer dit iallafall.