Lofas in Vancouver

Tiden rinner iväg...

2008-04-16T14:29:00.004+02:00

Det är kanske dags att uppdatera lite här igen, det var ju ett tag sedan senast. Det beror inte på att det inte finns något att skriva om, utan mer på att jag nog är ganska dålig bloggare. Men nu är min tid här på andra sidan Atlanten över, idag lyfter flygmaskinen härifrån med destination London innan jag anländer till Arlanda på torsdag eftermiddag.

Så vad har hänt den senaste tiden? Om vi ska ta det i ordning sen senast så fick jag först besök av Peter under påskhelgen. Det var ju "på vägen hem" från Palm springs där han hade var innan. Det var iallafall väldigt trevligt och vi hann med lite träning, sightseeing och se Canucks få stryk av Wilds i garaget (GM Place) under den korta tiden han var här.

Besök från Sverige #2

Jag har även hunnit med att springa två friidrottstävlingar under april. Först bar det av till Seattle för 3000m i en tävling vid University of Washington. Tiden blev inte lysande men det berodde nog mest på förutsättningarna, några få plusgrader och vindar runt 10m/s. Sen var inte motståndet lysande heller så jag fick göra det mesta av dragjobbet själv, men 8:42 och seger är ändå bra. Men det största upplevelsen var inte loppet, utan arena som vi var på, Husky Stadium, som hade en kapacitet på 75 000 personer. Det är dubbelt så mycket som Ullevi och Råsunda, ändå var den bara den 15:onde största "on campus" arenan i staterna.

UW meet, Grillning och Storm the wall

Den andra tävlingen som jag sprang var ett 1500m lopp vid Simon Fraser University här i Vancouver området. Förutsättningar där var inte heller perfekta med ganska kallt väder, fast det var inte så mycket vind iallafall. Motståndet var lite bättre den här gången (eller så är jag kanske sämre på medeldistans) så det var kul, resultatet blev ett PB med 2,4s, 4:00,48. Nu fattas bara 49hundradelar för att bryta 4min barriären. Thomas var även med som coach och filmade loppet för efteranalys.

Petra har även varit med i Storm the Wall som är en plojtävling för UBC-studenter. Det är en lagtävling där det är 225m simning, 400m sprint, 2km? cykling, 1km löpning och sist men inte minst ska hela laget ta sig över en 3m hög vägg. Laget som jag coachade bestod till största delen av orienterare, det var Meghan Molnar som simmare, Petra eller Cecilia (en annan svensk utbytesstudent) sprintade, Benoit Turcotte cyklade, Thomas sprang och Justin var extrakille till väggen.
Laget gick vidare till final i sin division, men väl där var de ganska chanslösa efter lite strul med att ta sig över väggen.
Som sagt coachade jag laget men jag dokumenterade även deras framfart. Varning för skakiga bilder!
Final:

Kval:

Den senaste veckan har äntligen vårvädret hittat till Vancouver också, efter en ovanligt kall vinter här enligt de andra. Fast lite synd känns det att lämna Vancouver precis när det börjar bli som finast. Men våren i Sverige är fin den med.

Spring is in the air

Nu när jag har sagt hej då till alla träningspolare och de andra jag mött här, är det nog även dags att säga hej då till bloggen. Den handlar ändå till största delen om träning och tävling, som man ändå kan läsa om på min attackpoint log vilken även uppdateras lite mer på daglig basis. Så tack så mycket för visat intresse!

En del av superbra träningsgrupp efter sista intervallpasset och middag.
Från höger: Shane Carlos, Jerry Ziak, jag, Charlie Nesbitt

Kanadensiska skid-o mästerskapen

2008-03-06T02:16:00.003+01:00

Förra helgen bar det av till Kamloops för deltagande i Kanadensiska mästerskapen i skid-o. Eftersom jag had 0 skidmil i benen innan helgen så var förväntningarna inte så stora, utan det var mest en rolig grej. På lördagen var det tävling i Sovereign lake utanför Vernon som hade världscupen i skidor för ca 1.5år sedan. Lördagens tävling var inte mästerskap utan bara vanlig tävling eller uppvärmning inför söndagen. På vägen dit verkade det inte så bra då det mesta var snöfritt men väl på tävlingsplatsen bjöds det på bästa tänkbara förutsättningar, någon minusgrad, sol, minst en halvmeter snö och perfekta spår. Att målet låg på ca 1600 möh var nog en orsak till det.
Loppet gick helt ok sedan, kände mig bra i åkningen hela vägen, hade mer väntat mig att ta slut/få ont i armarna efter 10min men de klarade sig. En anledning var nog att till skillnad från svensk skido där man hugger sig fram på smala skoterspår bjöds det här på fina 2-3m breda pistade spår hela vägen. Riktigt fint och kul var det iallafall.

På kvällen var det sedan dags för lite vanlig ol-träning, eftersom man enligt Thomas inte kan åka till Kamloops utan att springa orientering. Tyvärr låg det snö på området vi sprang, det kunde varit helt ok om det inte hade varit skare på snön, skaren var så hård att jag t o m kunde springa uppe på den vissa delar. Men det blev ett helt ok pass iallafall, terrängen i Kamloops är det totalt motsatta mot Vanocuver, nämligen helt öppet och man kan springa precis varsomhelt, delarna som var snöfria var kanonfina.

På söndagen var det så dags för mästerskapstävlingen, den hölls vid Stake lake utanför Kamloops. Inte riktigt lika högt där vilket innebar att det var lite mindre snö men fortfarande fina spår. Tävlingen gick inte lika bra som lördagens, dels så gjorde jag några dumma misstag men framförallt tog mina armar slut efter ca halva banan. Resultatet blev en 4:e plats distanserad med nästan 10min.

Besök från Sverige
Förra veckan var även mina föräldrar här på besök. Det blev en mycket trevlig vecka med mycket turistande i och runt Vancouver. Det var mycket som skulle hinnas med att göra. Kolla på Anja i Whistler, snöskoa upp på Mt. Seymour, hika i Lynn Valley, gå på akvarium, gå på museum, spana in Vancouver, upptäcka Granville Island, äta fina middagar m.m.
Det blev en lyckad vecka iallafall med många höjdpunkter.

Besök från Sverige

Annars rullar tiden på ganska snabbt nu, inget speciellt inplanerat den närmaste tiden. Utan mars kommer nog att bli en ganska hård träningsmånad för att bygga upp fin form lagom till 10MILA och sprint-sm. Kanske kommer jag försöka leta på någon tävling på bana att springa i slutet av mars/början på april. Sen jobbar jag på för fullt med kartritandet, nu är det riktigt nice att vara ute när det är 13grader och sol, jag hoppas det håller i sig resten av tiden..

En helg med mycket sprint

2008-02-20T01:24:00.006+01:00

Helgen som var innebar Vancouver Sprint Training Camp. Ett arrangemang som lockade ca 20 deltagare från Kalifornien i söder till Whitehorse i norr. Programmet var väldigt fullspäckat med 10st övningar på olika kartor på 2,5dag. När jag först såg det trodde jag aldrig att programmet skulle hålla, men det visade sig vara bra planerat.
Campen inleddes i regn på UBC-campuset på fredag eftermiddagen. Först var det en bana på själva universitetsområdet som jag tog som en fin uppvärmning inför fredagens viktiga övning, campens race #1. Området var bostadsområdet precis öster om universitet, Acadia. Genomförde loppet bra utan några missar, gjorde dock ett ganska dåligt vägval till andra kontrollen. Loppet innebar iallafall helgens första seger med ungefär 1:40 före Magnus. Kvällen innebar sedan middag och lite analys hemma hos Orams.

Dag två inleddes i Whytecliff park som ligger så långt västerut som det går att komma i Greater Vancouver området. En riktigt fin liten park med ett område med klippor och hällar som var riktigt fint att springa i. Här bjöds det på en kort mass-start som var alldeles perfekt för att väcka benen till liv inför dagens övningar. Efter en kort förflyttning österut var det sedan dags för dagens andra pass och helgens enda pass som gick helt i riktig skog. En kort partner-övning tillsammans med Thomas i Cypress falls, riktigt trevlig skog att springa i för att vara Vancouver.

Nästa anhalt var Capilano College ytterligare lite österut, där två st övningar samt lunch avklarades. Dagens sista träningsanhalt var Cates park där det var dags för race #2. Banan där bjöd inte på några större svårigheter och jag sprang helt ok, fast jag började bli lite trött i benen nu. Det största misstaget jag gjorde var att försöka tvärstanna på en hal bro, vilket innebar en fin vurpa och öm höft resten av helgen. Det blev iallafall en ny seger med god marginal före Thomas.
Efter racet bar det sedan av till en varm och skön bubbelpool vilket var perfekt för trötta ben.

På söndag morgon gick resan till Deep Cove, en liten idyll öser om North shore, vid foten av Mt. Seymour precis vid en "fjord". Väderleksrapporten hade förutspått 11grader och blå himmel, men när vi kom dit låg dimman tjock. Lagomt till starten hade dock solen bränt bort det mesta av den och det bjöds på kanonväder resten av dagen. I Deep Cove var det dags för race #3 och #4. Först en setup eller kval och sedan jaktstart efter resultaten från den första. Det blev riktigt fina tävlingar på nyritad karta. Tävlingar innebar och seger 3 och 4 vilket var fint. Det blev dock aldrig riktigt spännade då jag hade ganska god marginal på jaktstarten hela tiden. Men det var riktigt kul att se Thomas, Brent och Geirs hårda fight om andraplatsen.

För helgens sista träning förflyttade vi oss sedan till Ambleside park, ganska nära downtown. Mentalt hade jag tydligen orienterat klart för helgen, för på den banan sprang jag som en nybörjare. Men det var en väldigt trevlig tur i det fina vädret kryssandes mellan allt annat folk som var ute och njöt.

Sammanfattningsvis var det en riktigt fin och trevlig helg med bra och intensiv träning. Jag måste se till att ha det här med i planering någon mer gång i framtiden.

Kartor och resultat från alla träningarna finns här:
Sprint siten
Bilder:

Vancouver Sprint Camp

Mt. Seymour revisited
Eftersom den gågna helgen och inledning på veckan har bjudit på kanonväder passade vi på att ta en till tur upp till Mt. Seymour. Tanken var att vi skulle hyra snöskor och vandra lite. Men nu var alla snöskor uthyrda men vad gjorde det, stigen var så hårt packad att det inte var några problem att gå där. Den här gången var det lite mer snö där, närmare 5m. Helt fantastisk utsikt är det iallafall.

Hike på Mt. Seymour

Vi borde även ha tagit med nått att åka ner på, men baken funkar ganska bra den med.

"First Half": 1:09:40

2008-02-11T20:12:00.000+01:00

Igår var det så dags att ta sig an halvmara distansen igen. Senast jag gjorde det var hösten 2002 hemma i Gustafs med det beskedliga resultatet av ca 1h och 19min. Så förutsättningar för ett nytt PB var goda.
Den senaste tiden har det varit ganska dåligt väder här, men lagomt till tävlingsdagen blev det omslag och det bjöds på väldigt fint löpväder, ca 8grader nästan blå himmel fast det blåste lite.
Starten var förlagd till utkanten av downtown Vancouver, vilket innebar att den var välidgt tidig också nämligen 8:30. Antar att om man ska stänga av gator i centrum här måste man göra det innan vanligt folk vaknar.
När väl starten gick stack fjolårssegraren Ryan Hayden iväg direkt och det var två till som försökte hålla kontakten med honom, bakom bildade vi snabbt en 4-manna klunga som slogs om placeringarna 4 och uppåt. Kände mig väldigt lätt och fin i början och hade inga problem alls att gå med i den. Första 5km gick på ca 15:45-15:50 jag är lite osäker därför att min garmin säger att de gick på 15:30 men det blev något fel i mätningen när vi sprang under tak runt BC place. Resten av loppet gick i ganska jämt tempo sedan, 5km-10km gick på 16:33, 10km-15km 16:32, 15km-20km 16:23.
Klungan som jag sprang i höll ihop och växeldrog fram till ganska exakt halva loppet då en av de andra tyckte vi sprang för sakta och gjorde ett rejält ryck vilket spräckte klungan och alla hamnade en och en. Som ses av 5km tiderna lyckades jag fortsätta hålla samma tempo även när jag blev själv så det var bra.

Banan i sig är kanske inte den snabbaste då den har ganska många tvära kurvor och sånt samt att underlaget på seawallen inte var det bästa med ett tunt lager sand på asfalten. Men istället är den mycket vacker och rolig att springa. Man springer alltså på seawallen runt Stanley park som är en av de stora sevärdheterna i Vancouver

Sprang faktiskt och tittade på och tänkte vilket fin utsikt man hade över downtown med Canada Place i förgrunden i början på seawallen, vilket är väldigt ovanligt för mig tävlingar så kanske sprang vi för sakta i början eftersom jag hade energi att tänka på sånt?

Senare delen av loppet blev det däremot inte så mycket njuta utan bara att plåga sig och räkna km kvar till mål. Men jag tog mig under 70min vilket var målet och femma totalt är bra så jag är nöjd med loppet.

Efter ca 48min löpning.

Nu är det laddning för nästa helgs event som gäller. Vancovuer sprint training camp. 4st race och 6st träningar på 2.5dag. Ska bli intressant och se hur man hinner med allt det när det är en bit att förflytta sig mellan områdena också..

Icebreaker och Tour de O.

2008-01-30T01:42:00.000+01:00

Förra veckan blev en orienteringsintensiv vecka då jag hängde på Thomas på hans Tour de O nästan hela veckan. De här träningen var inte på parkkartor heller utan de bjöds på riktigt fina "skogskartor", så det här inlägget kommer att bjuda på lite kartor.

På måndagen styrde vi mot Rice Lake, den enda riktiga skogsskartan inom behagligt avstånd från Vancouver. Den ligger vid Lynn Valley på norra kusten av Vanocuver. Löpbarheten är väl inte som hemma, men riktigt kul att inte behöva hålla sig på stigarna och även springa genom grönt utan problem.

Jag och Thomas sprang tillsammans och orinterade till varannan kontroll.

På onsdagen var det som det brukar WET. Den här gången vid Champlain Heights precis på den östra gränsen av Vancouver. Jag gjorde ett bra lopp hade endast lite problem på den mörkare delen södra delen av bana där min LED-lampa inte gav tillräckligt ljus. Jag slog Thomas med 3min iallafall.

På fredagen åkte jag, Thomas och Louise till Robert Burnaby park för att springa o-sprint intervaller. Tre slingor på mellan 7-14min med jaktstart. Parken var inte så mycket park utan ganska fin skog där det vita var riktigt fint att springa i och det gröna tog man sig igenom iallafall. Kul träning iallafall.

Helgen inleddes med att jag och Thomas åkte österut igen, den här gången till Byrne Creek för ett ganska lungt ol-pass. Skogen där var väl inte den finaste men ravinerna var coola. De var dock inte så jättefina att springa i när man försökte att ta sig upp i dem. Blev en hel del slagsmål mot hallon och björnbärs-snår.

På söndagen var det tidig uppstigning som gällde. Det var dags för årets första löplopp. Stevston Icebreaker i Richmond med start 8:30 (gäsp..). Eftersom Januari har varit kallare än vanligare iår så bjöd loppet på isiga banor precis som namnet antyder. Ett sent försök med att salta banan hjälpte inte så mycket utan det blev ett lopp på ganska halt underlag. Jag är nöjd med loppet iallafall, jag hade 25:05 på en kontrollmätt 8km bana så det är helt ok och då han jag även syna marken i en kurva. Med den tiden blev 2:a i loppet ca 30s efter vinnaren.

Vem tar starten?

Snart imål.

Efter loppet blev det lite snabb frukost/lunch innan vi hoppade in i bilen igen, petra anslöt också här. Målet var en karta en karta från 1970 i Maple Ridge som Thomas och Louise hade hittat och som de ville kolla upp. Halvvägs där fastnade vi i en ganska rejäl snöstorm (för att vara här, de flesta bilar här saknar som sagt vinterdäck, inte så lätt att ta sig fram med slimmade lågprofildäck i 10cm blötsnö).

Väl framme i Maple ridge var det barmark igen, konstigt väder. Enda problemet där var att vi inte tog oss de sista 10km till kartan p.g.a en bom, det blir en ny tur dit ivår när vägen är öppen igen. Istället blev det en fin träning på en närliggande karta i UBC research forest. Bitvis kanonfin terräng, riktigt kul att springa där.

Fina berg utanför Maple ridge.

Ahh large combo @ Wendys efter träning

Nästa utmaning blir en halv-mara om 1.5vecka, nämligen Vancouver First Half-Marathon den 10feb fast det beror på om jag får tag i en startplats, loppet har varit utsålt sedan oktober men det verkar som att de ska lösa sig. Banan går i downtown och runt stanley park och är i stort sett platt och inte så knixig så målet är en tid under 1:10.

Idolbilder på Thomas och Louise spelandes Wii hemma hos oss.

Wii 105 miles

2008-01-21T05:04:00.000+01:00

Äntligen är jag igång och tränar för fullt igen utan några problem med knäet. Efter att vi kom hem från Mexico har jag nu fått ihop 2,5 veckor med riktigt bra träning. Den senaste veckan blev det 105miles (169km) vilket får anses helt ok. Veckan innehöll även ganska mycket kvalitetspass, 3 intervallpass på bana, 2 orienteringspass i högt tempo bl.a.. Även om det lördagens banpass kanske inte kan kallas banpass då det på morgonen snöade kraftigt och det låg 2-3cm slask på banan när vi sprang.

Idag var det första tävlingen i GVOC helgserie för våren "Why just run" i Stanley park. Det var väl inget lysande lopp från min sida, jag hade dels lite problem med kontrollplaceringarna inne i träd och dyl. Sen var inte benen speciellt pigga idag heller, men det var ganska förståeligt efter senaste veckans träning. Men jag slog iallafall Thomas med två viktiga sekunder, alltid något.

Nästa vecka kommer att bli lite lugnare, det ska bli väldigt skönt med lite återhämtning nu. Nästa helg är det också dags för årets första tävling. Tävlingen är ett 8km stadslopp i Richmond.

Annars har jag tagit det väldigt lungt sen vi kom hem och inte gjort så mycket. Kartritandet har legat lite på is p.g.a vädret här, antigen är det regn eller så är det för kallt för att vara ute och rita. Kartan är dock i stort sett klar, jag ska försöka komma ut nästa vecka och göra de sista små justeringarna.

Jag har dock haft lite annat att fördriva tiden med. Våra roomies fick ett Wii i julklapp, så det är ett antal timmar som har ägnats åt Super Mario Galaxy och fler kommer det att bli. Riktigt grymt spel, det måste nog bli en investering sen när jag åker härifrån.

Mexico - The story

2008-01-05T02:35:00.000+01:00

17 dec: Avresedagen
Tidig uppstigning var det som gällde direkt, bussen härifrån mot Seattles flygplats avgick strax efter 5 på morgonen. Bussresan flöt på fint, med stopp vid den amerikanska gränsen för de första av otaliga stämplingar av dokument under resan. Efter incheckning och brunch på flygplatsen bar det av mot nästa destination, Dallas flygplats. Efter ett snabbt byte i Dallas satt vi äntligen på flyget som skulle ta oss till Mexico City. Vi anlände till Mexico strax före 12 på natten lokal tid. Efter lite nya papper som skulle fyllas i och pass som skulle stämplas satt vi äntligen i en taxi på väg mot vårt hotell. Det verkade som det är lag i Mexico att föraren ska ha bälte men inte de andra, eftersom det endast existerade bälte på förarplatsen i taxin och när Petra frågade efter bälte sa chaffis "yes, yes" och satte på sig det, men vad hjälper det oss??
Vi blev avsläppta i en mörk gränd och chaffisen pekade på en skylt lite längre in där det stod "hotel isabel", nog för att det såg väldigt stängt ut och så men taxin stack så vi hade inget val än att försöka ta oss in dit. Väl där visade det sig att det existerade iallafall och det var ett fint och trevligt hotell.

18 dec: Teotihuacán
Dagens mission var att ta sig till Teotihuacán som var amerikas största stad när den hade sin storhetstid år 300-600, och då bodde det ca 150000-200000 människor där. Världens tredje största pyramid finns även där.
Resan dit blev bara den ett litet äventyr i sig själv. Vi visste att vi skulle ta bussen från norra bussterminalen och att vi behövde ta tunnelbanan dit. Tunnelbanan i sig är nog ett av de billigaste transportsätt man kan hitta, för 1kr åker du var du vill i hela Mexico city (vilken är ganska stor, 19 miljoner invånare) så länge du inte går ut genom några spärrgrindar.
Resan dit började bra då vi hade läst in oss vilka tunnelbanelinjer vi skulle åka och var vi skulle byta. Men vid det sista bytet såg vi inte var nästa tåg gick ifrån så vi gick ut från stationen. Väl ute så hade vi ingen karta längre så vi(jag) frågade lite lokalt folk var bussterminalen låg. Även om det egentligen inte visste var den låg så ville de trevliga mexicanerna ändå hjälpa till, så vi fick veta att vi skulle gå åt ett håll, sen när vi frågade nästa skulle vi åt rakt motsatt håll, den tredje sa att det var helt omöjligt att gå dit det var för långt, sen fick vi veta att vi bara skulle över en bro och att den skulle ligga där vilket den inte gjorde. Efter ca 45min-1h irrande är vi tillbaka vid tunnelbanestationen där vi började och väl där inser vi att vi började precis brevid ingången till tåget vi skulle ta. Väl framme vid terminalen var det inte så svårt att hitta bussen ut till ruinerna och efter ca 1h på bussen var vi äntligen där.
Väl där var det en riktig häftig upplevelse, man kan inte riktigt förstå hur de lyckades bygga allt det där med den teknologin de hade. Vid den delen vi gick in var det inte så mycket andra turister heller så där var det i stort sett helt tyst och lungt, en väldigt stark kontrast mot mexico city. Man märker även av höjden av att bara gå där, för att inte tala om att gå upp för en pyramid, eftersom det ligger på över 2500m höjd.

Mexico City

19-20dec: Taxco
Nästa dag var det dags att lämna Mexico City och sätta sig på bussen mot Taxco. Staden är uppbyggd kring brytande av silver i gruvorna belägna runt staden. Även fast det inte sker så mycket silverbrytning där längre anses staden fortfarande som världens silver-metropol med de lägsta priserna på silver och silversmycken som går att finna. Det ska även finnas över 200 silverbutiker där.
Taxco blev iallafall en av höjdpunkterna under resan med dess smala och branta gränder, häftig aritektur och dess marknad.
Vi tog det mest lungt där, upplevde den härliga atmosfären och vandrade runt och upptäckte staden. Vi tittade även på lite silver (ganska svårt att inte göra) men inget föll oss i smaken så vi lämnade Taxco silverlösa.

Taxco

21-22dec Acapulco
Efter en ny ganska lång och inte speciellt trevlig bussresa anlände vi till Acapulco på eftermiddagen. Och oj vilken skillnad de var, från att ha varit i skönt klimat på över 1500m höjd kom vi nu ner till havsnivå där det var närmare 30grader och extremt fuktig luft. Efter incheckning på hotellet bar det direkt av till närmaste strand. Skönt att få svalka av sig och samtidigt intressant att få en första kontakt med den mexikanska strandkulturen. Det kryllade verkligen av försäljare där som sålde allt från kläder och smycken till tacos, quesedillas och räkcoctails.
Efter stranden begav vi oss ut på en liten jogg längs strandpromenaden, det var bland de värsta träningspass jag gjort, det kändes som att springa i en bastu. Man svettades något kopiöst och det blev ju inte bättre när man kom och stannade, utan bara värre en iskall 10min dusch hjälpte inte så mycket heller. Efter det här blec all träning innan 8 på morgonen medan det fortfarande "svalt".
Den andra dagen blev den andra höjdpunkten på resan. Vi tog en båt ut till Isla roqueta, en ö som ligger precis utanför Acapulco. Väl där lämnade vi turiststranden direkt och gick över på andra sidan ön där vi hittade en helt egen liten strand som var riktigt mysig. Det var vi, ett koppel av krabbor och två stingrockor som höll till där. Stingrockorna var en riktigt häftig upplevelse att se sväva omkring under vattnet, fast det var inte jättetrevligt att bada där efter vi mött dem.

Acapulco

23-27dec Puerto Escondido
Dan före doppardan tillbringade vi återigen på en helt fruktansvärd bussresa, den här gången en bit över 10h. Den här gången var det inte motorväg heller vilket innebar minst två farthinder i varje by och det är en hel del, och farthindren där kan man inte direkt åka obemärkt över.
Väl där var det iallafall ett väldigt trevligt och mysigt hotell vi skulle bo på.
Den mesta av tiden i puerto escondido tillbringades på stranden. Och vi upplevde väl inte så mycket julstämning direkt, på juldagen var vi på christmas-turkey dinner på hotellet vilket var den mesta julstämningen som infann sig.
Jag provade även på bodyboarding där, eftersom puerto escondido och då framförallt playa zicatela är en av världens surfmeckor. Jag höll mig till lite lugnare vatten och det var riktigt kul även om det blev mer surfing inne i vågorna än på dem. Funderade även på att ta riktiga surflektioner men eftersom vi skulle vara där så kort tid kändes det inte värt att göra det.
Vi tog även ett stort beslut där, att vi hade tröttnat på bussarna och därför skulle flyga tillbaka till Mexico City. Detta gav oss två extra dagar vid kusten, men eftersom både jag och Petra hade tröttnat på puerto escondido och inte riktigt gillade atmosfären där bestämde vi oss för att åka vidare till puerto ángel ytterligare en timme söderut.

28-30 dec Puerto Ángel
Puerto Angel är en riktigt liten by, det tog ungefär 10min att gå igenom hela orten. Den var inte så jättemysig heller, men det var ganska fina stränder där.
Andra dagen där hade vi bestämt oss för att åka till playa Mazunte som ligger ca 10km väster om puerto angel. Den stranden är en av de stränder där havssköldpaddorna lägger sina ägg, det finns numera även ett sköldpaddsmuseum/akvarium där som vi besökte. Vi hade även så bra timing att vi var där när de skulle släppa ut ett gäng sköldpaddsungar i havet. Häftigt att se dessa små krabater försöka ta sig ut i vågorna. Från Mazunte var vi tvugna att åka vidare till Pochutla en större ort 10km norr om Puerto Ángel, detta för att vi var i stort behov av pengar och det existerade ingen ATM i Puerto Ángel. Färden till Pochutla blev ganska instressant då vi skulle åka collectivo(lokalbuss), dessa är små lastbilar där man sitter på flaket. Den här gången var det ganska många som ville med den enda bussen som gick, vilket innebar att det blev lite rekordförsök med människor på lastbilsflak. Vi hamnade uppe på baggagehyllan och det kändes väl inte direkt säkert när man åker fram i 70knyck i mörkret med endast en metallpinne bakom ryggen som stöd. Vi överlevde resan iallafall, framme i Pochutla fick vi även erfara att när man är utanför turiststråken finns det tydligen inte resturanger längre. Vi hittade till slut ett ställe men det kändes mer som en skolbespisning.
Sista dagen i solen tillbringade vi på stranden och provade även på lite snorkling där innan det bar av till flygplatsen och Mexico City.

Puerto Escondido och Puerto Ángel

31 dec Mexico City
Hur tillbringar man sista dagen i Mexico? Shopping så klart! Inte mitt favoritintresse men jag tänkte man måste ju passa på när man är där och det är billigt. Men vi insåg ganska snabbt att det inte var så billigt om man inte handlade mexikanska märken. Så mina inplanerade sko och mp3spelar köp gick om intent. Hittade däremot lite shyssta kläder till bra pris, även om den vanligaste byxstorleken verkade vara 38/32..
Vi hittde även ett ställe där skulle vara stor nyårsfest som vi tänkte åka till, men tunnelbanan slutade gå vid 22 och då orkade vi inte åka dit. Utan vi antog att det skulle vara bra firande på Zócalo där vi bodde, men det blev en ganska stor nitlott. Jaja, det var skönt att komma i säng tidigt iallafall eftersom vi skulle upp vid fyra och sätta oss på planet hem.

Almänna observationer och tankar
Det verkar som om WW har dumpat alla gamla bubblor och vans i Mexico iallafall. Hälften av alla taxis i Mexico City och Acapulco samt alla i Taxco var av modell bubbla. I Taxco var även alla lokalbussar WW vans, tror jag aldrig har sett så många folkabubblor på en vecka tidigare.

Jag hade hoppats mycket mer på maten än vad den levde upp till. Det mesta var mest starkt och smakade inte så mycket mer. Tortillabröden där smakade mest mjöl. Det var några ställen vi åt på som var riktigt bra, men de flesta hade exakt likadana menyer som inte var några smaksensationer. Svensk tex-mex är godare än orginalet.

Mexikaner i sig är mycket trevliga och hjälpsamma, det märktes framförallt i Mexico city och Taxco där det inte var så mycket turister. Även om det inte alltid vet hur man kommer dit man vill, vill de ändå hjälpa till och säga hur de tror att man kommer dit iallafall.

2007-12-15T21:55:00.000+01:00

God Jul och Gott nytt år!

Dags att önska God Jul och Gott nytt år! Däför att bloggen kommer inte att uppdateras de kommande veckorna. För på måndag åker jag och Petra iväg på våran resa till Mexico och jag vet inte hur bra internet förbindelserna kommer att vara där.

Annars har jag börjat komma igång ganska bra med träningen igen nu. Än så länge den här veckan är jag uppe i nästan 11mil. Jag ska snart iväg och springa lite med Thomas och John och sen är det ett orienteringsrace imorgon vilket innebär att den totala mängden den här veckan kommer nog att landa uppemot 14,5-15mils löpning vilket var länge sedan.
Jag kan fortfarnade inte springa distanspass längre än ca 50min på asfalt utan att få ont i knäet. Men däremot var jag, Petra och Louise och sprang en riktigt fin tur igår, Diez Vistas som ska ha 10 vyer, men det var ganska taskigt väder så det var synd. Effektiva löptiden blev ca 2:15h/17km med en 600-700m stigning. Det passet kunde jag springa utan känna något alls i knäet vilket var väldigt skönt, däremot ramlade jag och slog upp ett jack i smalbenet.
Efter tre ganska hårda veckor nu, kommer det att bli en väldigt lugn vecka nu dels för att de blir många resdagar till och i Mexico. Men även för att ge knäet en chans att läka lite till.

Diez Vistas

På kvällen var vi inbjudna till familjen Oram för middag och pepparkakshusbygge. Det blev en riktigt trevlig kväll med god mat, trevligt sällskap och fina hus. Det blev ganska olika stil på husen, förmodligen beroende på att byggarna kommer från ganska skilda kulturer. Chris (Louises pappa) kunde peka ut direkt när de var klara vem som hade byggt vilket hus.

Pepparkakshusbygge

Så från oss här på andra sidan till er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Bloggen återkommer i början av Januari med en varm och förhoppningsvis solig rapport!

Hektisk helg

2007-12-06T22:08:00.000+01:00

Fredag - TSO
Det senaste helgen bara försvann iväg tror jag. Den började med att vi var på konsert på fredag kväll. En konsert som jag sett fram emot länge. Eftersom Trans-Siberian orchestra endast kör sin vinterturné i nordamerika var det trevligt att det valt att spela i Vancouver nu så jag fick chansen att se dem. Spelningen tycker jag var riktigt bra, bra musik och en riktigt häftig ljusshow. Bjuder på ett litet smakprov

TSO

Lördag - Gunner Shaw memorial
I lördags medan Petra skrev sin första final, tog jag mig istället till Jericho beach för att göra min tävlingspremiär i terränglöpning här. Loppet bjöd inte på något vidare motstånd, men det blev ett fint träningspass på en rolig bana som bestod till största delen av gräs och småstigar i skogen. En del gick även ute på sandstranden vilket helt klart var den tuffaste delen på banan. Efter loppet var det gratis mat och eftersnack.

Chinatown
Direkt efter prisutdelning och sånt tog jag bussen ner till downtown för att möta upp med Petra och några av hennes kompisar för en tur i Chinatown. Vet inte om det var så mycket att se egentligen, var mest massa läskiga affärer som sålde torkade räkor, rå fisk och annat skumt ute på gatan. Vi såg också en fin trädgård samt att vi hamnade inne på Chinese cultural center där det pågick något typ av mästerskap i martial arts (massa olika kampsporter) vilket var ganska kul att titta på.

Christmas lights in Stanley park
Efter Chinatown så blev det lite shopping för mig och Petra i downtown innan vi blev upphämtade av Louise, Thomas och Meghan för att göra något som kändes riktigt amerikanskt. Titta på christmas lights i Stanley park. Vilket var olika uppbyggda ljuskreationer föreställandes olika julmotiv och sagor. Man fick även åka med ett litet tåg som gick runt inne i det uppbyggda området och spelade julmusik. Trevligt, kallt och mycket att titta på var det.

Christmas ligths in Stanley park and some Chinatown

Söndag - Träning och IKEA

På söndagen bar det av till Coquitlam för träning. På lördagen och natten mot söndagen hade det kommit upp emot 1dm snö, vilket gjorde bilturen lite mer intressant eftersom bilar i Vancouver inte har vinterdäck.
Träningen blev väldigt snöig men fin. En tur som bjöd på lite berg, lite golfbana, lite småstigar och en liten bit rakt igenom skogen.
Efteråt blev det stopp för lunch och diverse shopping på IKEA. Petra fick lite hemlängtan vilket innebar massa glögg, leksandsknäcke, lingonsylt och wasa julknäcke.

Måndag och framåt
Efter helgens kalla väder och intensiva snöande vände vindarna från arktis och the pinapple express från hawaii började blåsa istället. Det innebar att den här veckan har bjudit på behagliga temperaturer kringt 12-13 grader. Tisdagens intervallträning kunde därför utan problem springas i kortbyxor och kortärmad super, skönt! Dock var gräsplanerna runt UBC extremt blöta så vi sprang på konstgräsplanen istället vilket innebar ett varv på ca 300m. Första gången med lite kortare intervaller med friidrottarna, jäklar vad de sprang på dem.

Onsdagen innebar som vanligt WET, den här gången i Ambleside park. Väldigt varierande bana med park, shopping mall och skogslöpning. Inte optimalt med en liten LED lampa när man springer skogsdelarna där det är ganska mörkt. Jag var även dum nog att prova springa genom mörkgrönt vilket man inte kan göra här. Satt fast i 1,5min i björnbär och rosen-snår, inte speciellt trevligt. Inget mer mörkgrönt för mig!

Jultider

2007-11-30T06:30:00.001+01:00

Julen börjar närma sig, vilket märks ganska tydligt här. Julskyltningen började redan dagen efter Halloween, men nu börjar även fler och fler hus bli upplysta med diverse mer eller mindre vackra kreationer. Snön lyser med sin frånvaro här nere i de lägre delarna av Vancouver vilket jag tycker är skönt, men det är svårt att få någon julstämning kanske.
För att öka på julstämningen så ska jag och Petra på Trans-siberian Orchestras julturné imorgon (fredag). Jag ser verkligen framåt det och tror att det kommer bli riktigt bra. Trans-Siberian Orchestra är ett hopplock av rockmusiker som uppträder med den lokala symfoniorkestern.
Ett smakprov på musiken kan fås från den här videon.

Jag har däremot inte hittat något hus som lever upp till det i videon än.

WET @ SFU
Igår var det WET på campus till det andra universitetet här, nämligen Simon Fraser University. Det ligger i Burnaby som är en av de östra förorterna. Själva campus låg på 340 m höjd vilket innebar att det låg nästan 10cm snö på de öppna ytorna när vi kom dit. Att det även regnade och var nästan nollgradigt gjorde inte upplevelsen bättre. Själv området uppvägde däremot de negativa då det var i en helt ny dimension. Rättare sagt i tre dimensioner. Universitet är en enda stor byggnad som det går att springa i flera plan på och det är trappor, övergångar och undergångar överrallt. Helt omöjligt att hålla koll på var och framförallt vilken våning man var på. Kul var det iallafall.
Idag visade däremot vädret sig från sin bättre sida, 6-7grader och strålande sol. Perfekt väder för att tillbringa en dag i False creek med kartritning.

En månad på andra sidan atlanten

2007-11-24T01:43:00.000+01:00

Nu har jag varit här i det stora landet på andra sidan pölen i lite drygt en månad. Många nya intryck har det blivit med både ny kultur och nya människor. Det är inte så svårt att smälta in här beroende på att det inte finns någon riktig homogen grupp av urinvånare i staden. Istället är t.ex. människor med kinesiska rötter den största urskiljbara gruppen här enligt wikipedia och det känns verkligen som man lika gärna kunde vara någonstans i asien som i nordamerika. När det gäller resturanger blir det extra tydligt där de flesta är kinesiska restauranger eller sushi ställen med inslag av lite taiwanesiska och indiska. Maten på resturanger håller väldigt varierande kvalité, vi har ätit på några riktigt bra ställen men även riktiga bottennapp. Det enda gemensamma för det flesta ställen är att maten är billig. Jag kan verkligen förstå att människorna här äter så mycket ute och hämtmat, när man jämför priser på färdig mat och råvaror. I vissa fall tjänar man inte mycket på att laga själv. Vanlig kinesmat kostar runt 40-60kr och sushi kan man få till och med billigare.

Mount Seymour
Efter alla rapporter om snö från Sverige och vetskapen att det förmodligen inte kommer se så mycket snö nere här i Vancouver tog vi en tripp upp till Mt. Seymour förra söndagen. Mt. Seymour är ett av tre högre berg som ligger precis norr om Vancouver. Egentligen var väl inte meningen att se så mycket snö och vi väntatade oss verkligen inte så mycket snö som det nu var. Vi insåg däremot ganska snart att det var mer vinter än vi väntat oss när vi kom upp till parkeringen på 1000m höjd och den var som en skridskorink. Själva stigen upp till toppen var tydligen mycket bättre att springa nu, i vanliga fall var den tydligen väldigt stening och ojämn. Nu var det istället stenhård skare i botten med 5-10cm pudersnö på vilket var ett perfekt underlag att springa på. Väl uppe på toppen kunde vi springa lite var vi ville och vi testade även lite fina pulkabackar (fast på baken istället).
Bilder från våran topptur, fast batteriet i kameran tog slut så våra bravder på baken blev tyvärr inte dokumenterade.

Mt. Seymour

WET, Acadia residences
I onsdags var återigen WET fast bara på delvis nytt område den här gången. Fast det var istället ett riktigt roligt och utmanande område nämligen Acadia residences, vilket är ett studentbostadsområde i utkanten av campus UBC. Det innebär att kartan delvis sitter ihop med kartan som täcker övriga UBC, men jag måste säga att det här området var betydligt svårare med flertalet hus som likdana ut och alla små passager mellan och genom dem. Det här innebar en del misstag och framförallt många stopp för min del. Fick således stryk med ca 1min av Thomas. Fast han får nog anses ha lite fördel som kartritare och från att ha bott i närheten i några år. Efteråt var det mat i the village vilket var något studenthak där kines och thai resturangerna hade utförsäljning på maten som var över från dagen, 3.99$ = ca 27kr för en stor tallrik kinamat är helt ok.

Iona island
Igår blev endast en lite kortare upplevelsetur med Thomas och Louise av olika anledningar. Den här gången blev det en närmare titt på Vancouvers avloppshanterning. Eller rättare sagt den minst sagt undermåliga hanteringen, efter en första grovrening av avloppsvatten går det i en pipeline ca 5km ut i havet där det släpps ut. Det går att springa hela vägen ut på pipelinen men det gjorde inte vi. Vi sprang istället på Iona island som egentligen är en udde. Pipelinen och Iona island utgår ungefär från samma ställe men har lite olika riktningar ut i havet. Själva löpturen blev fin med sand som underlag i stort sett hela tiden och fin vy över havet (med pipeline) och skogen runt UBC åt andra hållet.

Iona island

Solnedgång över pipelinen

Första stapplande stegen som kartritare

2007-11-16T06:08:00.000+01:00

Så var då jag äntligen igång med min karriär som kartritare. Området jag ska rita är False Creek/Granville island, området ligger ett stenkast från downtown och verkar vara ett intressant sprintområde. Hittils har jag bara varit ute några få timmar i terrängen, och det går inte fort framåt. Men förhoppningsvis ska jag få in tekniken lite bättre snart och lyckas få till en användbar karta.
Utsikten från min arbetsplats är inte att klaga på iallafall.

Knäet är även mycket bättre nu. Mitt egenkomponerade styrke/streching program för höftpartiet. Jag har även undvikt att köra så mycket distans och framförallt hållt mig på ganska plant och mjukt underlag. Jag har kunnat springa tre hårda pass de senaste dagarna utan någon smärta alls så det är väldigt positivt. Ska ta det lite lungt ett tag till, sen försöka öka på distansen lite mer sedan.
I tisdags var det 6*800m på väldigt blöt och hal gräsmatta med friidrottsteamet från ubc. Bra pass men jag var inte riktigt pigg, förmodligen p.g.a att jag inte sprungit så mycket senaste tiden. Måste nog även köpa mig ett par nya spikes om jag ska forsätta springa där. Kommer nog bara att bli mer och mer lera.

Onsdagen bjöd i sedvanlig ordning på WET, den här gången var den förlagd till Camosun Bog, vilket är en våtmark/myr i östra delarna av pacific spirit park. Området var kanske inte det roligaste för orientering dels var det ganska lerigt sen var skogen av den typen man helst inte ger sig in i. Men det var även kul att komma iväg lite ifrån parkerna.

Idag var jag med Thomas och Benoit och provade på en ny träningstyp för mig, trappintervaller. Intervallerna startade nere vid Wreck beach sen var det bara trappor, trappor och lite mer trappor upp vilket tog nästan 2min. Vet inte om det är så grenspecifik träning, men jobbigt för lår, vader och pumpen var det iallafall.

Vinterns solresa är även bokad nu. Vilket innebär att vi lämnar ett regnigt Vancouver för två veckor i Mexico över jul och nyår. Det enda som är bokat hittills är flygbiljetterna och de tar oss till Mexico City. Tanken är sedan att vi ska ta oss söderut i landet med buss. Den preliminära resplanen innhåller än så länge Oaxaca, Puerto Escondido och kanske Acapulco. Det ska bli trevligt med lite värme och få se ett nytt land och en ny kultur. Jag får även hoppas att spanskakunskaperna från högstadiet och gymnasiet sitter och förhoppningsvis får jag tillfälle att finslipa de lite.

Veckan som gått: 3rd Annual Long-o och WET med halvt ben

2007-11-12T04:40:00.000+01:00

Den senaste veckan har inte varit speciellt innehållsrik. Det har inte blivit speciellt mycket träning beroende på mitt knä som inte vill bli riktigt bra. Jag har varit och utforskat lite av staden istället. Tid finns det gott om eftersom jag har gjort klart i stort sett allt i mina distanskurser som jag läst under hösten. Tanken var förut att jag skulle hitta något ströjobb typ på ett café eller likande att fördriva tiden med. Nu verkar det istället som att jag ska få rita lite parkkartor åt GVOC. Det ska bli riktigt kul att göra det, jag har aldrigt provat att rita kartor förut och jag tror det kommer att bli en väldigt nyttig erfarenhet och kul tidsfördriv att göra det. Detta även fast det bara gäller sprintkartor nu. Så nu är det dags att lära sig hur man generaliserar i parker och framförallt hur man använder OCAD.

I lördags var jag, Petra och Natasha (Petras en kompis om också är utbytesstudent här) ut och såg oss omkring i Little Italy/Spain och provade en av kvarterts otaliga italienska resturanger. Helt ok mat och trevligt sällskap men inte så trevliga servitörer. Vi var även in i en italiensk affär där, pastan var lika dyr där som överallt annars här. Billigaste pastan på Safeway där vi handlar kostar typ 30kr/kg, vi kommer att bli ruinerade om man ska hålla sig till den maten man är van med.

Annars vad det gäller orientering bjöd den här veckan först på WET i Minouri park, som ligger i Richmond vilket är en förort precis söder om Vancouver. Parken var helt platt och ganska liten, så det blev en intensiv och inte så lång bana. Det var bra för mig eftersom jag bestämt mig för att springa mer än ca 30min och ganska lungt. Det mest utmanande på banan var att det hade blivit fel i utskriften så att alla parkerings- och asfaltsytor runt sjukhuset i nordväst hade försvunnit. Blev lite ställd på väg till fyran när man började springa på asfalt istället för det gula som var på kartan.

Idag var det the 3rd annual Long distance-o på north shore. Kul tävling där all orienteringsutmaning bestod i att hitta rätt vägval genom kluriga bostadsområden. Banan var 14.5km fågelvägen, men min löpväg blev 19.8km (1h 22min), så det var långa vägval runt och en hel del sicksackande som gällde. Hela banan med vägval kan ses på routgadget, http://rg.orienteering.ca/
Knäet var bättre idag, kände bara av det lite de sista 20min, vilket innebar att jag inte kunde springa på riktigt på slutet av banan när det var mycket utför. Idag gjorde även knäet ont på ett annat sätt, det var ungefär samma känsla som när man springer efter man stukat foten. Det är även lite uppsvullet på utsidan nu på kvällen, får se hur det känns imorgon. Förhoppningsvis är det inte värre iallafall.

Jag stilar lite framför tc (mål, start, sekritariat, vätskekontroll m.m)

Del av arrangörsstaben (Thomas och Louise) pratar med han som bodde granne till målet och som kom och erbjöd el till dator och printer.

Weekend in Whistler

2007-11-06T21:50:00.000+01:00

I fredags var det dags att åka iväg på första riktiga turen upp till bergen. Avresan härifrån började med att bli försenad 40-50min beroende på lite olika faktorer bl.a. kartutskrifter. Vi som åkte var jag, Petra, Thomas Nipen, Louise Oram och Katherine Scheck. Själva resan upp blev inte mycket att se eftersom det var kolmörkt hela tiden och vi anlände till Whistler strax före midnatt. Då kom nästa problem att hitta till huset i mörkret, vi var tvugna att svänga upp på uppfarterna för att se numren på huset vilket innebar att vi väl var in på en 5-6 olika infarter in vi hittade rätt. Väl där var det dags att gå husesyn och det var utan tvekan det finaste boende jag har haft på ett träningsläger. Tre öppna spisar som det var bara att trycka på en knapp så startade de, rum med projektor och hemmabioanläggning, vanlig tv(42" lcd) med soffgrupp, stort öppet kök med alla man behöver och espressomaskin. Och framförallt riktig fin utsikt.

Whis tler

Lördag förmiddag bjöd först på träning på Brandywine falls. Fast det innebar problem direkt eftersom den tilltänkta parkeringen var avstängd p.g.a motorvägsbygge inför OS 2010. Det blev omplanering direkt och fick åka runt hela kartan och parkera vid Whistler Bungy-jump, istället.(Bron längst till öster på kartan). Själva träningen var en par-träning, kartan här innehåller mina kontroller, totalt var det dubbelt så många. Jag och Thomas sprang, vilket innebar att han började att springa till sin etta, väl där tog jag över och sprang till min etta, sen han till sin tvåa och därifrån drog jag till min tvåa osv. Alltså man har inte den andras kontroller utan det gäller att hänga med på kartan dit med. Riktigt kul träning. Terräng ser riktigt fin ut på kartan, men i verkligheten är det inte riktigt lika vitt, vissa ställen var riktigt fina, största delarna av kartan var jämförbara med slovenien både vad gäller detaljer på kartan och stenigt i botten vilket innebär att km-tiden knappt går under 10min/km.
Eftermiddagen var det typ tennis-ol på kartan Lost Lake som låg på joggavstånd från vårt boende, det flesta av whistlers skidspår går även på den här kartan. Terräng här var lite finare vad gäller underlaget men det var även tätare skog, samt höll kartan inte riktigt lika bra klass.

På kvällen var det dags att testa hemmabion, filmen blev efter mycket diskuterande What the Bleep do we know?. Kanske inte den bästa filmen för att testa själva hemmabion, men riktigt intressant och tänkvärd film vilken ledde till djupa filosofiska diskussioner efteråt.

Söndagen inleddes med sprint-intervaller i form av stjän-orientering. Den här träningen hade vi även skärmar, så man satte först ut en slinga var och sedan sprang vi de andras slingor innan vi förflyttade oss till nästa ställe på kartan. Så det blev totalt 12slingor a ca 1min 20s i högt tempo. Kartan var på ett riktigt fint område, kanske inte så bra för sprint, men för en teknisk medel skulle det vara perfekt.

Sista passet blev halvvägs tillbaka till Vancouver nämligen i Squamish. Där vi sprang(besteg) the Chief. Vilket är klippa som är 600m hög. Mot Squamish är det bara en 600m hög brant som är väldigt populär bland klättare. På andra sidan gick det att springa?? upp, med hjälp av trappor, stegar och kedjor att dra sig upp i, jag bara Madeira släng dig i väggen här var det värre klättringar. När man kom upp på toppen stod man verkligen upp på en smal klippa med stup på alla sidor utom den delen vi lyckades springa upp på. Inga staket eller nått. Att ta sig ner sen var lite värre, framförallt därför att det började bli rejält mörkt. Det vara bara jag och Thomas som hade varit smarta nog att ta med oss lampor också. Fast jag blev av med min till Petra eftersom vi insåg att det var hon och Thomas som behövde dem, jag och Louise sprang ifrån dem nedför fast det var kolmörkt, stenigt och brant och vi inte hade något lyse. De måste typ ha hasat ner eller nått.

Vinterträningen uppskjuten på obestämd tid
Jag började känna av mitt knä lite igen på träningen i fredags, men tänkte inte så mycket mer på det. När jag sprang i skogen i whistler kände jag inget. Men däremot när jag skulle ner från the Chief började det göra rejält ont. Därför vilade jag igår(måndag) och smörjde med voltaren. Skulle ut lite idag och känna hur det kändes, till en början kände jag inget alls så det var ju bra, men när jag sprang hemåt och det blev utför började jag känna av det igen fast det var inte så farligt. Men precis innan jag var hemma fick jag stanna i en korsning. När jag började springa igen högg det till och efter det har jag knappt kunnat gå + att knäet är uppsvullet på utsidan, så nu blir det nog att vila ett tag. Sen är voltarenen slut och i det här landet behöver man tydligen recept för det så nu vet jag inte hur jag ska klara mig..

Slutet på ett år, början på ett nytt

2007-11-01T18:41:00.000+01:00

Månadsskiftet betyder för mig som för många andra att det är dags att börja ett nytt år i träningsdagboken. Jag är inte så mycket för att utvärdera träning och så, men jag tänkte presentera lite statistik iallafall.

Total träning: 455.5h fördelat på 458 pass
Löpta kilometer: 5554 km

Fördelat per idrott

Löpning: 352h fördelat på 4746km (4:27min/km)
Ol: 76h 44min fördelat på 808km
Skidor: 2h 6min fördelat på 30km
Gym, gympa och annan träning: 21h

Annan onödig fakta
Mest använda skor

Wave Mustang 77:28h, 1078km
NB 755 (används fortfarande) 55:10 730km
NB 902 (används fortfarande) 54:40 664km

Vinterträning inför nästa säsong har jag tänkt att dra igång på allvar nästa vecka. Planeringen kommer i stort att bygga på samma grund som förra vintern, vilket innebär en treveckors cykel med två hårda och en vilovecka. Grunden kommer bestå av intervaller tisdag torsdag och lördag eller söndag. Längre pass på onsdagar och helgen. Jag har även tänkt att ha träningsdagboken på www.attackpoint.org, och följa upp varje pass lite noggrannare där.
Det blir en fin upptakt på träningen i helgen, när vi är ett gäng från GVOC som åker till Whistler för två dagars fin träning på väldigt tungsprugna kartor, ska bli riktigt fint.

Trailrunning Lynn Valley

I söndags var vi (jag, petra, louise, megan) och sprang på fina stigar i Lynn valley som är en av sevärdheterna i Vancouver med en magnifik hängbro. Det var rejält blött med både vatten underifrån och uppifrån men det blev ett fint pass.

LynnValley

WET och Halloween

Igår var det halloween, måste verkligen säga att halloween här och i Sverige är inte jämförbara. Här finns det en hel del folk som till och med går och jobbar utklädda. Till skillnad från Sverige behöver man inte klä ut sig till ett spöke heller. Här kommer folk i de mest fantasifulla kostymer föreställande de som är inne nu, typ Shrek, Jack Sparrow samt det verkar även vara populärt att klä ut sig till löpare d.v.s för små shorts och t-shirt som slutar vid naveln.
På kvällen var vi först på WET på UBC campus, riktigt kul område för sprint, med mycket små gångar och vägval kring byggnader.
Efteråt var det potluck hemma hos familjen Orham (GVOCs klubbhus).

Veckans mysterium

2007-10-30T06:14:00.000+01:00

Hur mycket är egentligen 1 Cup? Måttsatsen vi har här innehåller bl.a. 1/3 cup och 1/2 cup,måtten är även märkta med ml markeringar vilka säger 1/3 cup =80ml och 1/2 cup = 125ml. Hur mycket är då 1 cup? 240ml eller 250ml? Mystiken tätnar sedan när man läser innehållsförteckningen på vårat nyss uppätna glasspaket, näringsinnehåll per 1/2 cup =110ml, vilket ger 1 cup = 220ml. Jag har ingen aning hur mycket 1 cup är men enligt wikipedia så är tydligen en kanadensisk cup =250ml medan en amerikansk är enligt den juridiska definitionen 240ml medan det allmänt använda är att 1 cup =237ml. Inte blir jag så mycket klokare och det förklarar framförallt inte varför en måttsats har olika definition på 1 cup.

Sen kan någon förklara meningen med att Nordamerika och Europa övergår från sommartid till vintertid med en veckas mellanrum?

Ol-premiär bl.a.

2007-10-25T19:39:00.000+02:00

Första veckan på andra sidan atlanten börjar närma sig sitt slut. Både träningspremiär med fridrottarna i T-birds och ol-premiär med GVOC har hunnits med. Annars ägnas den mesta tiden åt pm-skrivande i handelsrätt. Förhoppningsvis ska de pm:na bli klara den närmaste veckan, så då hoppas jag få lite mer tid att utforska Vancouver. Än så länge har de mest blivit några små korta promenader i de närmaste kvarteren, sen har jag även varit med Petra en dag till UBC och kollat in hur campus ser ut här.

Intervaller med Thunderbirds
I tisdags var jag och körde lite intervaller med T-birds som är UBCs track&field lag. Intervallerna bestod av 4*1mile på gräsplaner i utkanten av UBC campus. I och med att det regnat ganska mycket den senaste tiden var det ganska blött och tungt i marken, men det kändes helt ok iallafall. Det var ett gäng bra grabbar med och tränade så det ska nog kunna bli bra under vintern. Fast om vi bara ska köra där på gräset blir det nog att investera i ett par nya spikes.

WET
Onsdagen innebar WET, vilket står för weekly evening training och hålls av Greater Vancouver Orienteering Club (GVOC). Det brukar tydligen vara en bana på ca 5-6km i någon av stadens parker som arrangeras varje onsdag kväll. Eftersom det går kvällstid är det pannlyse som gäller, jag hade en liten led-lampa, inte optimalt med det fungerade bra. Träningen igår var i Vanier park, riktigt häftigt ställe, inte själva parken, men det ligger precis på andra sidan ett vattendrag från downtown, så det var riktigt häftig vy. Banan igår var en något ny erfarenhet för mig, och bestod av "doglegs", typ kontrollplock förutom att kontrollerna hör ihop två och två. Om man tar t.ex. A1 måste man sedan ta A2, se på kartan.

Jag sprang C-B-A-F-I-E-H-G-D-J, förmodligen inte optimalt. Sen blev jag ganska lurad på ett ställe också, tänkte springa H-D men när jag kom halvägs var det en ny 2m hög stenmur..

Brittiska säkerhetsvakter

2007-10-22T18:06:00.000+02:00

Nu har jag kommit fram och tillbringat ett halvt dygn här på andra sidan jorden. Fick ett trevligt välkomnande av kraftigt regn igår, men det är väl bara att vänja sig. Alla man pratar med säger att det kommer vara så hela vintern, trevligt.

Annars gick resan bra, det blev en lång dag, vaken 25,5h eftersom jag inte lyckades speciellt bra med att sova på planet blev nog bara en ca 20min sömn under resan.
Men jag höll på att bli en väska kort i London. När jag kommer till Heathrow ska man igenom en ny säkerhetskontroll när man ska byta flyg. När jag kommer fram till den står det en vakt säger åt alla "How many bags do you have?", "Only one bag allowed". De flesta inklusive jag hade ett vanligt handbaggage + en datorväska, i mitt fall en ganska stor ryggsäck. Försökte argumentera lite med honom att det stod på biljetten att man fick ha två väskor men det hjälpte inte. På Heathrow gällde deras regler det var flygbolagets fel att de inte informerat. Men som tur var hade jag en plastpåse från stockholm med lite inhandlad cholkad, och den fick man tydligen ha, samt man fick ha datorn i handen när man gick igenom kontrollen. Så det vara bara att sätta på sig lite extra kläder, packa över lite från dataväskan till handbaggaget, ta datorn i handen och trycka ner dataväskan i plastpåsen. Då var det helt plötsligt ok att gå igenom, även fast väskan stack upp ganska rejält ur plastpåsen. Snacka om att vakten vaknat på fel sida!

Snart avresa, packning pågår

2007-10-19T13:39:00.000+02:00

Hej,
Välkomna till min blogg, där jag tänkt att försöka publicera lite tankar och upplevelser från min tid i Vancouver.

Packningen pågår för fullt just, även fast avresa från Sverige inte är förrens på Söndag morgon. Men innan dess ska en elitseriefinal i orientering avverkas i Enköping imorgon. Direkt efter den drar jag vidare till Arlanda hotellby för inkvartering en natt, innan flyget västerut lyfter 08.00 på söndag morgon. Så ikväll är sista kvällen i Dalarna för en tid framåt.
Resan går från Arlanda, med byte i London till flyget som ska ta mig till min nya hemstad. Beräknad ankomsttid där är 15.15 lokal tid och jag får äntligen återse min käresta igen.
Appropå packning, jag är ju inte ens i närheten av att få ihop de 46kg man får ha med sig, vad har jag missat att packa egentligen?

Så ser planerna de närmaste dagarna ut. Inte långt kvar till avresa, Äntligen!